Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Det ringer ut från söndagsaftonsången,
kyrksamma människor i gatan strömma,
och långsamt lättas in i solnedgången
helgdagens kvalm, och var och en vill drömma.
Men in i drömmen kvittra nu, som sända
för att tillmötesgå en enslings önskan,
ljusklädda för stadsbarn, som hemåt vända
från något lantligt tivoli i grönskan.
De ha lekt pjätt och slickat sol i snåren
och skrikit pax för varje blåblek sippa,
och som de trippa, mättade av våren,
med boklövsruskor som i tåget vippa,
vill tveksamt lyssnande min tanke stanna
vid fjärran sägners brus av Hosianna.
❖ * ❖
SOMMAREN.
II.
Kastanjeträden stå med överfull
och rödvit blom, välsignat sommarrunda,
och för den myckna gröna skuggans skull
vill varje lätting blint och tanklöst blunda.
En sommarsaga är vår gård i dag,
vaktpojkens fötter lerigt bruna glittra
på dammens gräsvall, och i fett behag
de vita gässen vattenbilden splittra.
Där klövern prunkar i sitt rödblå flor
står vattensurran spräckt och övergiven,
och ägovidden är av granna kor
i tuggande och tunga led beskriven.
Man domnar bort. Det rodnar utanför.
Snart är det bara syrsorna man hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
