Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt hon sagt i verkligheten blev hans hjärta lätt att mista,
lyckans skira bagateller, alla ljuva, ljugna ord —
men det outsagda ordet, hennes muns förtegna sista,
strök som skuggan av en fågel över själens underjord.
Det blev hon, den tanklöst svaga, som behöll det sista ordet,
det blev hon, som tog det med sig, när i sorg hon teg och gick.
Stort av övermänsklig ljuvhet är det enda ordet vordet
och en hemlig värld av grubbel i den stolte mannens blick.
Och i många tysta nätter stiger han från arbetsbordet,
lyssnar vid den stängda dörren, öppnar den i smyg på glänt,
som om korridorens stillhet kunde än förråda ordet
i ett sent, barmhärtigt eko till en själ som lyssnar spänt.
Fast hans ungdomssorg har bleknat i den medelålders ledan,
och fast bådas känslor sova i en obegråten grav,
går till hennes veka läppar, som ha kyssts av andra sedan,
från hans själ en hemlig tonväg över dunkla land och hav.
Där är kända ting på vägen, där är månljus och jasminer,
där är milda mil att sväva i en luft av häxeri,
där är andlös dröm, som suges likt en sommarnatts gardiner
ut i detta tysta intet, som han aldrig slipper fri.
* * *
SOMMAESTYCKE.
De komma körandes från Skurupstrakten
med barn och blomma, tio vagnar fulla,
och skogens rådjur dansa bort vid takten
av många hjul, som majestätiskt rulla.
Det gröna tivoli till välkomst flaggar,
som i ett guldmoln kuska de förbi mig,
och allra sist i kavalkaden vaggar
en charabang med töser — nej, håll i mig!
Hör deras tungomål, det välbetänkta,
som sådan rundlighet och rytm behöver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
