- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
383

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



och gick tankfullt efter gatan. — Hon såg mig till slut ändå,
mumlade hon triumferande och kände det, som om hon funnit
en ny tvåkrona på vägen.

— Köp H. P.!! — En tidningspojke stack en tidning
under armen på henne.

— Åå, tack vackert, svarade hon. — Hon tålde inte
tid-ningspojkar, hon hade fått för sig, att det var sådana, som en
gång rivit ned för henne ett streck med nytvättade kragar.
Men när hon gått några steg tänkte hon: kanske står det
vart prinsessan tänker i morgon, och då kan jag gå och ställa
mig där hon far förbi.

— Ja ge mig en då, ropade hon.

Hon satte sig på soffan vid tullhuset och följde med
ögonen dem som gingo förbi. — Kan begripa var alla dessa
människor håller hus dagligdags! — Hon tittade och tittade,
såg sen intresserat ner på tidningen. — Men vad är det här
för annons, som är så stor?

Ohoj alla vackra flickor i stan!

Kom ombord och dansa i afton på Utan Fruktan!

De gladaste gossar i hela världen!

Förfriskningar serveras!

Obs.! Barkass med tre vita ringar
om skorstenen

avgår var kvart från kajen. Obs.!

Blåjackorna.

Det var flera sådana annonser ... Obs.! Barkass med
två ringar om skorstenen ... med en ...! Men alla ville de
frakta bara stans vackraste flickor.

Amanda stirrade på var slinga och krumelur i de ömsom
krokiga och raka typerna. Hon stirrade, tills hon tyckte hon
satt i ett litet rum . . .

. . . Hos spåkäringen Carolina . . . Det var rosen, som
lagts ut, och käringens finger kröp som en mask över
korten ... — Jaha, det här är för henne själv . . . titta så ljust
det ligger! Å, giftermål och . . .! Si där har vi vännen . ..

23. — Nationallitteratur. XXIX.

383

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free