Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* • _ - I ■■■ ... —.................... ii i r*3
Bibger Sjödin
Lan går i spader, Lan är väl lite till åren . . . OcL han
kommer en väg, det slår inte fel, och han har märke i mössan . . .
det är som om han vore nånting sjöaktigt, tycker jag . . .
Och se så hjärtlig och glad han är!!
Amanda kände det, som om hennes öde hängde framför
henne i luften — hon behövde bara sträcka ut handen, och
det föll ned i den ... — Kör till, jag far ut, sade hon
uppsluppet. Inte är man väl så lastgammal, fastän man går mot
fyrtio, att man inte kan stega en gampolska, om det kniper.
Och vad vackerheten beträffar, så vet man ju inte själv, hur
man ser ut. — Hon gick ner till tulltrappan, och aldrig hade
den knaggliga gatan varit så lätt att gå förr.
Båda sidorna av trappan vimlade av flickor, de knuffade
i varann och fnittrade: gå först, du! — Barkassen gungade
och fräste, matrosen med båtshaken talade så vant och
inbjudande, som om han i verkligheten var menageriägare,
— Skynda nu på bara, mina damer, vi har redan satt
maskin på full fart. Hör: nu spela de Fiskarvalsen där ute:
tam tara, tara, tam, tam, ta, tam tara, tara, tam, tam, ta .. .
— Han sjöng smäktande mot Amanda, som om han för längesen
beslutat att dansa första valsen med henne.
— Fröken, hon längst upp där, ja, går först. . . Det var
riktigt! — Nu var det en stolt och värderad föresyn, som i
Amandas skepnad steg i barkassen. — Vad är det för söl och
krångel, flickor, sade hon till dem, ge er ner bara! — Då följde
flickorna efter med små rop, och den alltjämt pratande
matrosen kramade så många kan kunde i famnen och placerade
dem.
Barkassen tog redden snabbare än en mås. Det dröjde
ej länge, förrän den gjorde en sväng kring en pansarbåt och
slog back vid en trappa, så att alla skakades samman som
i ett såll.
Amanda steg prövande med foten på tvärbrädan, innan
hon steg upp.
— Ja, var så god, fröken, det är inte farligt.
Amanda tittade uppåt.. . Det tog tag långt ner i bröstet
på henne, när hon fick syn på honom däruppe, som sade
detta . . . Hon blev stående ett ögonblick . . . Men så tre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
