Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I land??? Det var också en fråga! Tror fröken att
jag tanker lämna henne ensam efter allt. . . efter allt
förtroligt samtal ... jag hoppas, att vårt... att vår
bekantskap inte är slut efter ... — Han magrade riktigt av, skinnet
hängde i påsar på var sida om kragen.
Han försvann, kom tillbaka ... Slängkappa över axeln...
— ... ända till porten, fröken, jag ska vänta, tills fröken får
lampan tänd, om fröken är rädd så sent. . . Och det är ju
mycket naturligt.
Han skrattade, dämpat och förstående . .. Honnör: och
nu var så god!
Höstkvällen låg blank och blå . .. Jättelika skuggor på
vattnet — grå stenberg som ett ögonblick under tystnaden
stuckit upp sina skalliga hjässor ... En röd boll flög i topp,
en blå — och försvunno som skjutna in i himmeln . . .
Stadens små gårdar trängde sig uppåt backarna — nu liknade
de nötta trappsteg mot skyn ... Här och där en björk, som
lyssnande böjde sitt huvud intill ett fönster... ett
glimmande märke av en stjärna i stammen . . . Och lyktorna längs
kajen . . . De vita ljusen brunno inte längre inom kupor av
glas, de fladdrade lätt som för drag över sina osynliga
stakar . . .
En vissling skar från för till akter . .. Dämpade årslag
i takt... — Nu är det klart fröken ... får jag lov?
Han tog henne om midjan och stödde henne nerför
trappan . . . Årorna skyldrade . . .
Det är ju som om jag vore prinsessan själv, tänkte
Amanda. Och blått kläde att sitta på ... Herregudl
Han satte sig vid rodret.
- FTut!!
Så gled båten mot land.
Men Amanda satt ej i någon båt. .. Allt var mörkblått
vatten och mörkblå luft, och genom detta bars hon på en
arm — den tryckte ännu kring hennes midja ... Det var
väl därför det gick så bra att tänka . ..
... De voro gifta . .. Han hade fått befordran, var
major kanske — alldeles fullhängd med gula tofsar . . . Nu
hade de varit på bal, hovbal. . . Det var i Vita havet, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
