Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur STARKA HJÄRTAN.
KON.
Fallström kom roende från Långön, där han varit och
hjälpt Nordin med en lobyggning. Han svängde årorna i
långa, sekiga tag och det gnällde med jämnt mellanrum i
tullarna. Kursen stod mot Loppans rostbruna rygg, som stack
upp därute i ån.
Det såg ut som om Fällström jämt log ett brett och
belåtet leende. På vardera kinden hade han två djupa
skratt-fåror, som mynnade ut i mungipan. I solsken och regn, i med
och mot, ständigt voro de där. Ty vände man ett sådant grin
mot vedervärdigheterna, var det som om dessa ej fingo något
riktigt fäste i en!
Nu var det inte många famnar kvar till udden. Han vilade
på årorna och plirade. Det låg, förstås, så här mot kvällskvisten
en massa timmergrimmor på insidan om Lustholmen. Bäst
att ro runt för säkerhets skull.
Han rodde litet snabbare med högeråran och tog utåt.
Si, där var ju en bogserare. Nu sprack hon väl,
Erik-Jonska, då hon fick sälja mjölk igen och hugga till så mycket
hon ville. Men vänta! Nästa gång det låg en bogserare här,
var det kanske Fällström som också hade lite mjölk att sälja.
Då sprack hon nog värre då.
Han vred huvudet och mätte biten till sin brygga.
Jaså, Erik-Jonska var nere vid sjön. Stod hon och mette
kattmaten, tro, eftersom katten gick så krum i ryggen
omkring henne? Nä, nu var det inte riktigt beställt med
Erik-Jonska, då hon var så grym i synen.
Ytterst på sin brygga, i det röda skenet från en sjöbod,
stod Erik-Jonska med ett rönnspö i handen. Hennes mage,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
