Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjock och hög, gjorde en fet skuggfläck på det blankslipade
vattnet.
— Nåå, får ni nån fisk, mor? frågade Fallström listigt.
— Tror väl det! bet hon av och slängde reven längre ut.
Han lade in årorna och lät båten glida till bryggan
mitt emot.
Vad du nu var tvär i truten, tänkte han och kröp ihop
framme i stäven för att ta törn.
Han skulle gärna velat veta, vad hon var arg över. Inte
för att hon var så len i mun annars heller, men något särskilt
var det nu, det syntes. Men man fick väl tåla sig. I
morron-bitti kom hon nog uppöver och grinade och berättade. Och
så kunde man få visa henne på samma gång, då, att man inte
var så angelägen.
Han började att lassa ur båten. Först var det en stor
korg med färskgäl. Nu skulle allt käringen undra, vad de
skulle med gäln som inte hade nån ko. Men hon fick väl bli
flat, då han talte om det. Så en hämtare med strömming och
rocken. Sist kastade han all propsen, han hade i bakstammen,
på strand.
Hon glodde, Erik-Jonska! Vad var det att glo för? Klart
att man tog propsen, då man fann den i vattnet. För resten
hade hon props i sin vedbod också. Han hade nog stått inne
i buskarna och sett, fjorton dar sen, hur Olle tjuvrodde i
kväll-ningen med båten full av props och timmer på släp därtill.
hällström rätade ryggen, renare i samvetet än de flesta.
Ögonen gledo sakta omkring, fastnade slutligen på
storbåten.
Storbåten, ja! Den fick ligga här år efter år och alldeles
gistna opp. Man kom väl aldrig ut med den mer. Sälja den
fick man nog. Skojarpacket, som höll till på Lustholmen, hade
bjudit femton kronor, de. Femton riksdaler var pengar förstås.
Men det kändes svårt i en, så fort man funderade på att göra
sig av med den. Då käringen och han började, var ju den hela
hemmet deras. Därinne i kajutan hade hon fått Janne och,
få si? — jo Pelle och Kristina med. Och åt skojare till på
köpet — nää, den .fick väl rasa sönder. En duktig hög
vinterved blev det av den i alla fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
