Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tog korgen och hämtarn och gick hemöver krokig
i knäna men med ögon, som plirade och sågo allting.
Det var höga, skogiga berg på ömse sidor, så att vägen
bar genom en bred dalgång. Och årdern och björken slogo
honom ibland på skuldrorna.
Va?
Ett bröl som från en ilsken galt hördes vid hagen
nedanför vänsterberget. Det knakade i kvistar, ibland steg ett moln
av jordtorvor i luften.
Jaså, jaså! Var han här igen, Söderbergs tjurn. Han
hade väl brutit sig genom hagen för att komma till
Hjelt-ströms korna. Kunde han inte fria till sina egna kor och vara
nöjd? Nä, man fick ta och gå till Söderberg och säga till på
skarpen, att han stängde ordentligt. Inte dugde det här för
den som hade kräk, inte. Och så var han ju så folkilsken!
Fällström påminde sig med harm — och munnen blev
som en trumpet — hur han själv måst stå en hel dag på en
hög sten med tjurn till vaktare. Och nu, då man själv skulle
skaffa sig en ko, vart det väl ingen levande ro för den där
kanaljen.
Ögonen blevo plötsligt så små och tindrande. Han hade
kommit till Erik-Jons’. Och utanför stugan låg Olle som en
metmask — hatten här, kragen där, kravatten en annanstans
och byxorna på glänt.
Fällström låtsade ej alls se nånting — hå, hade
väderhjulet på taket gått sönder?
En högljudd snarkning darrade i luften.
Jaså, han sov!
Fällström förvissade sig om att Hilma ej var i fönstret.
Sen satte han ned allt han bar och betraktade Olle med sitt
bredaste grin.
Jojo! Det var kanske inte så roligt att heta mamma,
när en sån här kuse kom hem. Nog var det bäst att gå
och meta kattmaten, alltid. Han hade väl varit in till stan
och inte kunnat hålla sig förstås. Vilket elände ändå med
brännvinet!
Han försjönk i en tyst betraktelse. Det; var minst femton
år sen han själv låg så där — och det hade i alla händelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
