Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’■ — ...................................... ...........-•
Ur Starka Hjärtan
ingen från Erik-Jons’ sett. Därför kände han sig nu, som
om han stod många pinnar uppåt på stegen.
Det knakade litet inne i stugan.
Fällström samlade skyndsamt ihop sakerna. Med en min
som om han redan i barndomen beslutat att gå både döv och
blind genom livet, fortsatte han vägen framåt.
Ja, brännvinet här. Eftersom Gud skapat det, så var
det förstås meningen också, att man skulle begagna det. Och
att en karl tog sig en eller två, det kunde då ingen säga nå
om. Men blev det bortåt en tio, femton och hela flaskan, då
fick man väl anse, att det var lite för mycket. Men, som sagt,
en två, tre eller fyra, fem!
Han strök sig om mun, tycktes ingenting alls ha emot
att på fläck visa, att han inte for med tomprat.
Han öppnade ett led, klev över, och så var han inne på
sitt eget.
Si, det hade växt ett kvarter minst på tegen sen sistens.
Lite gult var det, förstås, nedåt roten, men här i stenbacken
kunde man inte begära bättre. Han var nog inte så dum som
sådde havre här i år. Blev det torrsommar tog han det helt
simpelt som grönfoder.
Nog hade Nordins en bedrövligt vacker kornteg, tänkte
han, men så sanning jag tror jag bytte.
Hemma var ändå hemma. Det gjorde gott i en bara att
stå här i stenbacken och titta.
Han fortsatte uppöver. Den grå stugan låg hopkutad i
backen, kvällssolen sken på geranierna i fönstren.
Han satte ned sakerna i farstun, och skrapade med
fotterna, så att käringen skulle höra.
Så steg han in.
— Afton! sade han. Hå, håller du på att skura?
Madam Fällström låg framstupa på golvet, och hennes
smala gump gick som ett kvarnhjul.
— Afton! Var det inte det jag förstod, att du skulle
komma åt kvälln, sade hon och höll upp trasan. Det gick
före dig i dörrn för en stund sen.
Fällström satte sig bredvid spisen och lät sitt breda leende
vila över golvet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
