Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon kröp ihop i vrån, for en listigt nöjd glimt över
hennes ansikte. Då hon såg morfarn komma, hade hon genast
samlat ihop leksakerna och gått för sig själv inne i hagen.
Och där hade hon tänkt nt, hur hon skulle bete sig för att
genast få morfarn att lämna fram, om han sparat något.
Sådana små fälttågsplaner gjorde hon upp många gånger om
dagen.
Nu märkte hon på mormors mun, att hon kommit och
avbrutit något man talat om. Och instinktmässigt kände hon,
att hon måste bota detta. Många små stilla iakttagelser hade
lärt henne, att ingenting lyste så upp de båda ansiktena här
som en nyhet av vad slag som helst. Därför redde hon till
en i sitt tycke präktig nyhetssmörgås:
— Erik-Jonska ska gå till oxen med kon i morronbitti,
hon. Men gamgeten vill inte ta nån killing i år hon, inte,
bredde hon på som smör.
Madam Fällström fräste ut ett par munnar vatten:
— Har jag inte sagt dig, att du inte får springa för jämnan
hos Erik-Jonska?
— Nä, jag har inte varit. Jag stod och lyssnade bakom
gärdsgåln.
— Nå, det var nu en annan sak. Madam Fällström
skyndade sig ivrigt att fråga:
— Vad sa hon mer då? Sa hon nånting om oss?
— Nää. Men Olle var full.
Där var sovlet, och hennes små ögon lyste.
— Olle! Tror du jag är döv och blind! Nog hörde man,
när han kom efter’vägen och väsnades, blåste madam
Fällström och vände sig bort. Var det inte annat, så!
— Ja, jag såg svinet jag med, sade Fällström. Men hörde
du om hon skulle gå till Söderbergs oxen?
— Nää.
Albina skelade förläget med ögonen över att sovlet, hon
kom med, inte ens blev så pass som luktat på. Hon kröp
ihop i vrån alldeles långlagd i ansiktet. Det började arbeta
därinne i hjärnan.
Fällström kände, att han med den sista frågan kommit
oroande nära det han hade att tala om. Men än ville han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
