Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fallström klämde till åt bröstfickan. Han hade flyttat
börsen dit för att lättare komma åt den med armbågen.
Nere hos rättarns lassade man just krukorna på kärran
för att dra ned till bryggan. Han slog sig i sällskap, frågade
ett och annat om deras kor.
— Man kan aldrig veta nog, när man själv ska köpa.
— Ska du köpa nu då?
— Joo — och så kom alltsammans.
På bryggan var det redan folk. Han kände ett begär
att vända sitt breda leende ansikte åt dem alla. Han lade
handen på huvudet på lantmätarns minsta flicka, som mette
ute på bryggkanten, och frågade, hur gammal hon var. Och
med ett hickande skratt över att hon var så rädd för masken,
hjälpte han henne att sätta på kroken. Yar och en fick ett
ord, från kassörn, som satt i båten och vevade upp motorn,
till en ung dam i vitt och guldarmband.
När båten blåste bakom udden, skyndade Fällström in
i sjöboden. För sista gången innan han for, ville han ta fram
börsen och se till, att bunten låg där, hopviken och tjock.
Båten gjorde den vanliga törn mot bryggan. Nu
skyndade alla ombord. Det var skratt och prat. Fällström kände
sig ha en stor och lycklig del i det hela. Alla som gingo över
landgången hörde plötsligt till hans familj, och han hade
familjeansvar för dem. Han såg efter, att ingen fru behövde
vara rädd för den tvärsluttande landgången. Pilsnerlådor och
allt hjälpte han ångbåtspojken med att bära och placera.
— Nå, är alla ombord? skrek han till kapten. Lantmätarn
med? Nå då så! Loss! befallde han sig själv och tog kroken
ur ringen.
Han sköt ifrån, så länge han tordes, hängde sig därefter
som en tung kråka i räcket och kröp ombord.
Han satte sig på maskinhuven — det värmde så gott där.
Man sa, att ryggmärgen smälte opp, om man satt i sån där
torrhetta. Men det var väl bara folkprat, aldrig hade han
känt nån men, tvärtom.
Skönt sitta så här, händerna på magen, blunda till ibland
och höra en stund på hur de pratade, alla herrarna. Direktörn
där, på banken var han, sa man, såg nog fet och välmående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
