- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
409

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut, han. Men det var nog bekymmersamt för en sån där med
— tänk, flintskallig och inte mer än en fyrtioårs karl! Och
grosshandlarn, sa man, han hade fått åt huvut, han, för sina
affärer. Ja, muntaschen hängde styggt på honom och han
såg skygg ut i ögonen. Dåligt åt magen hade han också, sa
man. Måste väl äta piller och styggtyg, förstås, så att han
fick magsyra. Och så steg det i sin tur åt huvut.

— Bäst man har så man reder sig och därmed jämt,
fastslog han, klämde börsen och grinade utåt det glittrande
vattnet.

Stan steg fram med en lätt rök över sig. Vid sågkajen
blåste båten, gjorde en vid cirkel och lade till.

Fällström var den förste i land.

Ja nu går jag med detsamma, tänkte han. Först väljer
bäst.

Han följde kajen bortåt finnstalln.

Om man skulle titta in till Erke, son, ett tag? Nä, det
fick väl vara, det, till en annan gång.

Tänk i alla fall, att det kunde bli en plåtslagare av Erke.
Fast det såg mörkt ut, när han ramlade av taket och fick ta
till krycka. Men det gick, sa han, förtenning hade han
duktigt av, och det var väl viktigast för honom, det. Och att det
måste gå begrep man väl — tänka det, femhundra i hyra!
Och hålla ränta på verktyg för en tusen. Begrep hur man
redde sig här i stan, där man måste betala vattnet till och med!

Ja! Tolv barn hade man född upp, med en storbåt och
ett torp, som bar en koföda. Och folk var det nästan av
allihop. Stenhuggare och allt möjligt. Och maten hade de
aldrig varit utan. Alltid hade de haft gröten, och sillaken
att doppa potatisen i. Om man tänkte sig hela Sverige —
hur många var det som kunde säga det?

Fällström strök sig belåtet om munnen. Han kände, att
han fyllt ett ej så litet mått ändå.

Finnstalln sköt upp bakom ett kolupplag.

Han öppnade dörrn till den höga inhägnaden och gick in.

Ett par pojkar höllo på att slakta en kalv. I
dörröppningen till en av mellanstallarna stod en karl med oerhört vida
byxor, snusdosa och en brandfläckig näsduk. Glul i kinderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free