- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
413

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men ruinera mig inte! Hundrafemti i Finland, femton i frakt,
tre veckor i stalln — vad går det till, Fallström, jag frågar?
Förriga resan fick en ko kolik, så att jag måste slakta henne
på båten. Neej, Fallström, jag har hustru och barn att
försörja, jag, kan inte skänka bort hela kor, inte.

Fallström plirade mot honom med ett enda retfullt öga.

— Ta mej sadan om det inte är sant! svor Noræus rätt
in i detta öga.

Och till yttermera visso skakade han fram ännu några
djävlar ur byxbenen.

— Hundrafemti, Noræus, annars går jag på fläcken.

— Kontant?

— Kontant!

— Nå i Jesu namn!

Noræus smalt alldeles ihop i kläderna, matt och besegrad,
kröp ihop vid kohalsen och sysslade länge med bindslet. Så
ledde han kon ut på golvet och väntade.

Fällström drog fram börsen. Det kändes som om han
blev tom invärtes, när han lämnade från sig bunten.

Noræus svängde den två sekunder mellan fingrarna:

— Stämmer.

Han sköt både kon och Fällström före sig ut, tycktes bara
vänta på att de skulle komma ur synhåll — då skulle han för
evigt försvinna i sina tunnsäckbyxor för att så litet som
möjligt höra förebråelserna från sitt hjärta.

Fällström gick hamnvägen tillbaks.

Hålet, som sedelbunten lämnat efter sig i hans bröst,
fylldes snabbt och varmt av kon. Gång på gång vände han
sig om, tycktes inte alls tro på att den var med, fastän han
mest fick dra den som en klump efter sig.

Det var ingen mer ombord på ångbåten än däckspojken.
Honom fick Fällström till hjälp.

Det gick ej utan besvär att få kon över landgången. Hon
satte stopp med frambenen, och på de gapande, stela ögonen
såg man hon trodde, att hon fördes mot en säker och
plågsam död. Först sedan Fällström efter mycket betänkande
nändes ge henne ett rapp av repet, drog hon försiktigt
bakdelen inom järnräcket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free