Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att säga: då man först komme att varsna en i betydlig grad
förändrad maktställning mellan kamrarna, alla skulle förundra
sig över att någonsin en tid funnits, då en privilegierad
mino-ritetsrepresentation, sådan som den Första kammaren, kunnat
utöva i alla frågor ”lika behörighet och myndighet” som den
Andra kammaren.
I strid mot all historisk erfarenhet, i strid mot de överallt,
där ett konstitutionellt styrelseskick råder, såväl i
författningarna uttalade som av statsrättslärare och av den praktiska
politikens män allmänt hyllade grundsatser, synas vår
riksdagsordnings ordalag vilja åt Första kammaren tillerkänna ”i
alla frågor lika behörighet och myndighet” med den Andra.
Det är dock naturligtvis alldeles klart, att de, som skrevo vår
nu gällande riksdagsordning, insågo, att detta på längden
ohållbara och samhällsvådliga förhållande mellan två avdelningar
av en representation småningom skulle komma att genom
sakernas naturliga utvecklingsgång modifieras. Annorstädes
är ju alltid den politiska tyngdpunkten förlagd till den ena
avdelningen av representationen, den talrikare, den, som i följd
av valrätts- och valbarhetsbestämmelserna samt själva
valsättet står folket i dess helhet närmast. Allmänt gällande är
ju den regel, att budgeten först framlägges för den kammare,
som vi kalla den Andra. Denna regel gäller icke mindre i
monarkier än i republiker, icke mindre i de minst parlamentariska
monarkier, sådana som Preussen, än i sådana, där det
parlamentariska styrelsesättet i alla dess konsekvenser är
utvecklat, såsom i Holland och Belgien. I Preussen är det gällande
konstitutionell rätt, att den övre kammaren icke äger att
inblanda sig i budgetens detaljer, utan blott i dess helhet antaga
eller förkasta Andra kammarens finanslagsbeslut. Jag vill nu
icke tala om England, där överhuset är fullständigt uteslutet
från all beslutanderätt i avseende på beskattningen.
Under det långvariga arbetet på en representationsreform,
vars uppslag är att söka i 1809 års konstitutionsutskotts
memorial rörande nationalrepresentationen, utgick man nästan
oupphörligen, såväl i det Anckarsvärd-Richertska förslaget år
1830 som i konstitutionsutskottets förslag vid 1840—41 års
riksdag, i Ekholms och Bengt Gudmundssons förslag vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
