Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 5 VlNGKLIPPNINGEN5 ’
1844—45 års riksdag — av vilket det förra i huvudsak
godkändes av borgarståndet, det senare av bondeståndet antogs —
vidare i Örebroförslaget, som av bondeståndet voterades vid
1850—51 års riksdag — i alla dessa m. fl. förslag utgick man
från den principen, att det politiska livets tyngdpunkt måste
vara förlagd till den egentliga folkkammaren, i förhållande till
vilken den andra avdelningen av representationen skulle utgöra
en emot överilningar tryggande, kontrollerande motvikt, icke
en i yttre måtto likställd makt, icke en jämlik styrka, den där
skulle kunna hämma hela rörelsen eller frestas att anställa
kraftmätningar, vilka slutligen måste ända antingen så, att den
ena av de tävlande dukar under eller ock hela maskineriet
springer sönder i stycken.
Den lika ”behörigheten och myndigheten i alla frågor”
är en farlig chimär, som har hela den konstitutionella
utvecklingshistoriens vittnesbörd emot sig. Vill man i tillämpningen
fullt ut göra ett sådant anspråk gällande, då skapar man,
medvetet eller omedvetet, en permanent konflikt, en konflikt, herr
talman, som, även om den någon gång döljer sig på djupet
eller tyckes vila, dock arbetar där nere, och under detta arbete
kommer den former att förvittra, vilka skenbart tryggas av
en grundlagstext, men aldrig kunna av en sådan varaktigt
skyddas emot den åverkande kraften av sakernas egen natur.
En sådan konflikt, om den varar länge och ju längre den varar,
om den varit häftig och ju häftigare den varit, skall dess mer
sannolikt leda till rubbning, kanske till överändakastande av
själva grundvalarna för statsskicket.
Undan en sådan fara hava vi en väg, som ännu står oss
öppen, och denna väg är det, som man nu så ivrigt manar
Andra kammaren att tillstänga, en väg, ganska lång — det
döljer jag icke för mig — men som likväl vårt folks
betänksamma och tåliga lynne låter oss hoppas skola föra till målet.
Det är möjligheten för Andra kammaren att genom dess
relativt starkare tillväxt en gång se tyngdpunkten i vårt politiska
liv dit förlagd. Första kammaren behöver icke därför
förvandlas till en statsdekoration. Ingenting i själva institutionens
beskaffenhet skall hindra en på mera folklig bas ombildad Första
kammare att, liksom t. ex. den franska senaten, vilkens popu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
