Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språket strör sådana i vart ögonblick som blommor över hans
väg. Trampar han dem än liknöjt under fotterna, så tör det dock
ej fela att han genom dem någon gång lockas ett litet steg
utanför den snörräta bana, på vilken han ville gå fram. Om
han ej oftare stiger miste, om även den sorglösa hopen, som
mindre aktsamt än han bevakar sina steg, dock i det hela undgår
att förvillas under språkets blomsterregn, så visar detta, ej att
farorna icke finnas, utan endast att tanken dock i yttersta hand
är den som härskar, hur mycket än hans vasaller, orden, söka
kringskära hans makt.
Ett fullkomligen bildlöst språk, ett språk i vilket varje ord
vore tecknet för en bestämd föreställning och icke på något
sätt lockade tanken över till andra föreställningar, korteligen,
ett språk utan all etymologi och all förbindelse mellan det ena
ordet och det andra, skulle i princip vara det fullkomligaste.
Orden skulle där vara vad de rätteligen böra vara: verktyg för
tanken och intet annat.
Redan i mitten av 18:de århundradet uttalades denna
sanning av en fransman, den bekante naturforskaren A danson.
Själv sökte han också praktiskt tillämpa sin teori, när han skulle
fastställa vetenskapliga namn för de många nya naturalster
han under sin vistelse i Senegal hade upptäckt. Han bildade
dessa namn genom att på måfå hopfoga godtyckliga stavelser;
på denna väg ville han undgå att man vid fortsatt studium
skulle, såsom annars visat sig ständigt inträffa, finna de en gång
givna namnen innehålla oriktiga eller oväsentligabestämningar.
Ju färre anknytningar utåt namnen hade, dess bättre, menade
han, skulle de också vara.
Adansons förslag har ej vunnit genklang, ej ens bland
naturvetenskapernas målsmän. Och vi måste säga: detta med
rätta. De fördelar som otvivelaktigt skulle vinnas genom ett
sådant system äro stora, men de olägenheter det komme att
medföra äro ännu större.
Den viktigaste är att man aldrig skulle kunna lära sig
ett sådant tungomål, förutsatt att det ej inskränkte sitt
ordförråd långt innanför de gränser som ett vanligt kultiverat
språk uppställer för sig.
Det mänskliga minnet behöver hållpunkter, men vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
