- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
55

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beror helt och hållet på denna språkets ofullkomlighet. Om
redan naturforskarna ofta ha bryderi med den s. k.
”syno-nymiken”, så växa i hög grad möjligheterna för missförstånd
och tvister, vållade av språket, så snart man vänder sig till
den mera andliga delen av ordförrådet. Även de största filosofer
ha svårt att ej anse den terminologi de själva använda för den
enda möjliga eller riktiga, och att ej, med grekerna, räkna alla
för ”barbarer” som tala ett annat språk än de själva.

Om den ene påstår att djuren äga förstånd, medan den
andre förnekar detta, så kunna dock båda mena detsamma:
de inlägga blott var sin betydelse i ordet förstånd. Huru
svävande uttryckssättet just på det filosofiska området är,
framgår bäst av det faktum att de nu hos oss, särskilt hos
Boström, så strängt skilda orden förstånd och förnuft
i vetenskapens historia alldeles ha ombytt mening. Förståndet,
intellectus, var hos de äldre filosoferna det organ genom
vilket människan kunde fatta och åskåda det eviga, under det
att förnuftet, ratio, avsåg det logiska tänkandet. Ordet
rationalism användes, egendomligt nog, nu hos oss samtidigt i
dubbel mening, utgående än från den förra, än från den senare
betydelsen av ordet ratio. Våra filosofer ställa det som
motsats till empiris m, teologerna åter mena därmed ett obefogat
tillämpande av tankelagarna på religionens, ”trons”, fridlysta
område.

Bittra munfejder ha vållats av språkets obestämdhet,
fejder, som fastän de rörde sig om ord, ej alltid ha stannat vid
ord. Ett oklart uttryck i en traktat har mer än en gång väpnat
folk mot folk. Ett tvetydigt ord i en religionsbok har på samma
sätt ofta ännu dj upare söndrat människornas sinnen och tänt
religionshatets brand mellan sönerna av ursprungligen samma
tro. Trosurkunder äro ofta dunkla och svårtydda; ej sällan ha de
en god del av sin makt just genom sin dunkelhet.
Mohamme-danernas utläggningar av koranen kunde fylla ett stort
bibliotek; judarnas och de kristnas tolkningar av bibeln ett ännu
större. Så många och mångskiftande äro de tankar man har
hämtat fram ur de tre föga omfångsrika band som inrymma dessa
tre folks trosläror. Och hur många äro ej de sekter i österland
och västerland, som under det de tro sig följa samma religions-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free