Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur SVENSKT OCH FRÄMMANDE.
RENÄSSANS OCH REFORMATION.
7 sept. 1893.
Sveriges lekmannafolk stod upp, när lärans målsmän fyllt
sitt värv. Det trädde fram, dag efter dag, månad efter månad,
i oavlåtligt växande och tätnande led, att jämte prästerskapet
med brev och insegel, förbund och eder stadfästa Uppsala
mötes beslut. Så blev bekännelsen, i mån av nya strider och
nya segrar, omsider lag för Sveriges kyrka och Sveriges rike.
Främst gingo hertig Karl och närmast honom riksens råd.
Så kommo ridderskap och ämbetsmän, världsliga och andliga,
häradshövdingar och borgmästare, med besegling för sig själva
och för rikets menigheter efter stift och lagsagor, i härad,
prästa-gäll och städer.
Samdräkten och beslutets allvar stärktes i djup och vidd
av skärpta prov och ökat ansvar.
Rikets samlade ständer svuro, innan nästa år var gånget,
vid ett nytt Uppsala möte, inför Roms och polska republikens
ombud, att vedervåga liv och gods för evangelisk tro, för
utestängning till evärdelig tid av påvens herradöme från Sveriges
landamären. Och Sveriges och Polens konung måste, nödd och
med blödande samvete, mottaga sina fäders krona på samma
förelagda villkor.
Varken han eller någon annan fick onäpst vika från detta
ansvar. Sveriges väpnade allmoge reste sig än en gång, liksom
i Engelbrekts och Sturarnas dagar, att fullgöra sin plikt under
ett nytt riksföreståndarskap, som åtog sig det förverkade
konungadömets uppgift. Konung Gustafs testamente, som
Uppsala mötes lärofäder tolkat och Söderköpings ständer
förpliktat sig att verkställa, ”alla för en och en för alla”, kostade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
