Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>6 ■ ■-........... —
—mm——— ■ —’ ■■—"■—■■■ I ■■■■■■ ..
välde åt världslig överhet, åt konungar eller åt folk, så må ett
dylikt återfall i eljest förkastad vidskepelse ej läggas deras
kristna tro till last.
Åtminstone förblevo de sig själva trogna, då de lärde, att
varje jordisk kallelse, hög eller låg, undersåtars liksom
överhetens, krigets liksom fredens, är lika väl som prästens en Guds
tjänst, kan skötas av en kristen utan samvetsagg och utan yttre
helgd av föregiven andlig fullmakt.
Var det då en verklig Guds tjänst, som våra fäder fullgjorde,
när de med skarpa vapen och djärv statskonst tryggade Sveriges
självbestånd, sin egen och sina fränders frihet under oundviklig
smärta, som vidlåder varje jordisk gärning? Vem vet? Kanske
för någon ibland dem, kanske för många. Det är förborgat,
och det höves icke oss att döma om deras sak med Gud. Ty
denna deras tjänst mätes ej efter yttre gärningar, än mindre efter
gärningarnas lön och frukter här hos oss, utan efter en högre
måttstock, som varken samtidsdomen eller eftervärldens hävder fått
i ägo, som icke rubbas av vad vi kunna veta om framgång och
nederlag eller ens om mänskligt missförstånd och mänsklig synd.
Må vi nöja oss med den reformationens tro, att dessa våra
fäder kunde vara kristna i sina skilda, tunga värv. Men må
vi se till, vad deras gärningar och även deras tro, sådan denna
föreligger uppenbar i stadfäst lära och fullbordad
samhällsordning, haft att betyda för vårt svenska folk som ledamot i
Europas kulturvärld och statssamfund.
Det gäller likväl även för en åskådning, som utan högre
anspråk finner sig begränsad av timlighetens synvidd, att ej
förvillas alltför mycket av denna världens vapenbrak och
triumfatorsbuller, av herreståt eller folkönskningarnas sken.
Det gäller att, så gott sig göra låter, söka efter människornas
sanna viljor, efter vad de innerst åtrå och vad de sätta in sin
kraft att vinna genom sådan handling, som ej kan stämplas
såsom låtsad. Ändock förblir måhända det mesta, det bästa av
deras liv för andra en gåta. Men stundom vittnar insatsens
storlek utan minsta jäv om uppsåtets allvar.
Historien intygar vad det var, som Uppsala mötes män
och deras hjälpare äventyrade för sig själva och för sitt folk
med full besinning och med högt förkunnat syfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
