Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Guds ord om syndares frälsning. Reformationens frihet är
frihet under ansvar, under den kristna människans ansvar för
sin tro på oförtjänt nåd. Lagens yttre gärningar hjälpa själen
till intet, men ingenting är förbjudet och allt är tillåtet, som
kan göras under samvetets av nåden upplysta vittnesbörd om
bevarad gemenskap med Gud. Utom sitt eget samvete möter
den kristne ingen auktoritet, som kan rädda honom undan
mödan och ansvaret att själv finna Guds frälsningsord. Han
står ensam inför Gud, och han är stark endast i samma mån, som
han känner sig i sitt livs djup övergiven av all mänsklig hjälp.
Ej under, att en så djärv tro skrämde mången dödlig,
kanske stundom till och med sin egen främste målsman. Den
rätta tanken kunde av de flesta ej tänkas utan stöd av formella
kännemärken, av ortodox lära, som efter olika mänsklig
kunskaps mått skänkte de svaga större mod att lita på sin egen tro.
Och när sålunda lärobyggnadens nödvändighet stod utom
tvivel, måste varje protestant våga allt att värna den läro form
han funnit själv eller hämtat från mästare, som han trodde
bättre än sig själv. Bröder av samma verkligen levande tro
söndrades i uppriktig, fastän bitter nitälskan för var sin läras
av skarp logik uppdragna skiljemärken. Men under varje
skiftande skal av benhård dogmatik doldes innerst reformationens
grundtankar, som utan sådant pansar haft svårt att tränga
fram på olika håll och trotsa gemensamma fienders angrepp.
Och efter långvarigt missförstånd började åtminstone
lekmanna-folkets yppersta hövdingar, Karl den nionde och
Oldenbarne-veld, Gustaf Adolf och Oliver Cromwell, erkänna
protestantismens inre enhet under tålamod med inbördes stridande sekter.
Men ännu längre dröjde det, innan protestantismen tordes bära
de fulla följderna av sin tro och giva även den katolska
ofördragsamhetens målsmän öppen talan, tåla, att en var fick tänka
och lära fritt, vare sig orätt eller rätt, på sitt eget och sina
lärjungars ansvar.
Förmynderskapet över främmande tro och tanke kunde ej
med ens försvinna, och reformationens nya tankar krävde tid
att bryta alla hinder, som århundraden hopat i kristendomens
väg bland folken, och som kanske ännu ej på länge hinna
undanröjas. Ty mängdens själar vinna icke mognad endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
