Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undrarhop. Över det jämt med stärkta krafter förnyade
samkvämet svävade den sunda andens ironi, som höll de stora
spörsmålen alltid öppna, oför märkt ledde varje deltagare att
småningom röja och utveckla sin egen förmåga, sitt eget
lynne, och på sin höjd i den halvhistoriska mytens dräkt
klädde aningar om samfällda upptäckter — på det att ej
arbetets hänförelse skulle nedsjunka och urarta till den
inbillade besittningens tröghet eller vid lugnare besinning ångras
såsom alltför dionysisk eller apollonisk.
Hela detta leverne tedde sig som en ofantlig skandal för
pålitliga samhällsmedlemmar och karaktärsfasta skolkarlar.
Det var j u bara allehanda tal hit och dit utan påtagliga resultat
och yrkanden, som kunde bekvämt inordnas i lärosystemen och
partiprogrammen. Eller var det en illslug sammansvär j ning, ett
övermodigt gäckeri? Den, som ej var vuxen att invigas i dess
mysterier, kände sig ständigt utsatt för obehagliga
mystifikationer. Men en sen eftervärld har i Platos dialoger, som
avspegla den äldsta akademiens studieplaner och
seminarieövningar, återfunnit det äkta, det fria sanningssökandets
symboliska böcker.
Vad mer, om upphovsmannen till dessa underliga
samspråk själv av ålderdomens trötthet lät fresta sig att någon
gång falla in i den hävdvunna torra skoltonen, om trögtänkta
efterföljare och naiva barbariska pedanter till mästerprov
förfärdigat en dogmatisk ”idélära” av de spridda glimtar, som han
i sin fulla kraft undfick från en levande och evig sanningsvärld,
men aldrig nändes vanhelga genom närgången och fåfäng
uppvisning ? Det minne, det föredöme, han lämnat efter sig av starka
och stolta tankars inbördes självhjälp står dock kvar som ett
vårdtecken till alla tider.
❖
De verkliga idealen är o ej till för att skyggt dyrkas eller
härmas, utan för att egga och värma. Deras namn missbrukas,
om de åkallas att fördöma det levande med dess krav och att
stänga vägen framåt.
I våra dagar har just det banausiska arbetet kommit till
sin fulla heder. Det har trängt in och det trängs i våra högskolor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
