Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’***," 1 —Ml — ™ ’ "— —— .
Harald Hjärne
som minst av allt kunna omskapas till fria samfund av
vetandets oegennyttiga älskare, till sådana samfund som det
försvunna under Akademos’ hägn. Den samhällsnyttiga flitens
redbara arbete kräver sin utrustning genom vigt användbara
läxor, och läxans grundval är dogmen, den fastställda läran,
som ej vidare hinner prövas, utan måste raskt inhämtas och
framtes. Men därför behöva väl ej alla slags dogmer, som
samhällets eller statens flyktiga partiintressen förälskat sig i,
förvandlas till akademiska läxor, och att inskärpa tron på
dogmerna, som ej är nödvändig för läxans vederbörliga
inhämtande och användning — det faller utanför den akademiska
lärans uppgift och den akademiska myndighetens domvärjo.
Och en liten blygsam vrå, bakom läxläsningens
fabriksanstalter och produktmagasin, må väl ock förunnas åt några
stunders stilla dryftning av läxornas och dogmernas mening,
sammanhang och värde.
De alltför överdådiga syftena äro redan på förhand
uteslutna. Ty den heroiska filosofiens världsförklaringsplaner äro
för länge sedan splittrade i en mångfald av olika
forskningsgrenars försiktiga bemödanden och ersättas ej av de abstrakta
konstruktioner, som i vederbörandes inbillning ärft heroernas
namn och anspråk. Men inom varje särskilt område finns ändå
tillräckligt utrymme för dem, som, avsides från alla skolor och
skolaster, vilja öva sig att tänka på egen hand över
vetenskapens egentliga problem bortom den inhämtade lärans
huvudsatser.
Såtillvida må de, yngre som äldre, känna sig i lä för
samhällsnyttans och den gravitetiska rättskaffenhetens ängsliga
inkast. Därmed upphöja de sig ej till förfinade
”själsaristo-krater” eller ”övermänniskor”, som ställa sig liknöjda för
samtidens vardagsarbete och ävlan.
Men de kunna, om de mena allvar, inom sig (utan att
predika om sig själva vid marknadsdisken) åtminstone drömma
om en ari sto diakonia, en strävan att tjäna det bästa, tjäna
sanningen, även om hon aldrig nås, med sin bästa tankekraft
och sin uppriktigaste håg. Ibland sig göra de ej skillnad på
olika sekter, på gudsförnekare och fromma, på konungstrogna
och socialister, eller hur de konstiga och triviala kättarnamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
