Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V*" ’ ’ .......... ■■■■"............ .......... ■■ ■■ 11 1 ....
HeNEIK ScHttCK
ländska krigen måste de ofta taga till godo vatten och möglat
bröd till ölsupa; men nu gör finnen kallskål i stormhatten med
semla och vin”, och ett par år därefter skrev Gabriel Oxenstierna
till sin broder kansleren: ”vi se nogsamt, huru både officerare
och soldater med längtan åtstunda dit ut och anse för en stor
nåd att få draga till Tyskland.” Och detta berodde nog icke
blott på lusten efter vin och semla. Likt de forna vikingarna
vände de nu tillbaka icke blott med rövade skatter, utan i viss
mån med en annan syn på livet. De voro råa och oftast
förvildade, men deras handlingskraft hade blivit spänd, de hade
sett mycket av världen, förvärvat sig en mängd nya idéer och
blivit praktiskt intresserade män. Och framför allt —det var
blomman av landets befolkning och själva huvudmassan, som
utsattes för dessa nya inflytelser, icke blott såsom förut ett
lärt eller förmöget fåtal. Kort före slaget vid Nördlingen
uppgick den svenska arméen i Tyskland (utom
bundsförvanternas trupper) till 85,000 man; under 14,000 synas aldrig hava
befunnit sig i Tyskland—1648 tjänstgjorde 63,000 man svenska
trupper på tysk botten — och då man tager i betraktande, att
omsättningen mellan hemmavarande och utkommenderade
synes hava varit ganska livlig, kan man förstå, huru
omfattande detta nya vikingatågs inflytelser böra hava varit under
de tjugu år, som de svenska trupperna uppehöllo sig på
kontinenten. Att Sverige genom sina tyska besittningar på sätt
och vis blev en del av ”det romerska riket”, bör slutligen ej
heller förbises. Med ett ord: utlandet med dess idéer hade ryckt
oss närmare in på livet, och den nationella isoleringens tid
var förbi.
Levnadssättet blev ett annat. Ännu i början av 1630-talet
kunde Ogier, det franska sändebudet, anmärka, attriksmarsken,
en av landets rikaste män, bodde föga bättre än en fransk
småborgare, men redan 1649 intygar hans efterträdare, att lyxen i
Sverige var i förhållande till förmögenheten större än i något
annat land. Härförarna inrättade sig nästan såsom tyska furstar,
överallt i landet reste sig nya, praktfulla slott, uppbyggda för
tyskt guld, och dessa fylldes med konstskatter och andra
värdesaker, av vilka skeppslaster sändes över från Tyskland. Det är
också från denna tid, som våra flesta och rikast inredda adels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
