Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgar förskriva sig; jag beböver blott nämna det mest kända
exemplet — Skokloster.
Den beröring med utlandet, som genom kriget inletts,
fortsattes efter dess slut, om ock under andra former. Eesor blevo
allt vanligare, men deras mål blev nu ett företrädesvis
praktiskt; de gällde nu oftare de stora industrilanden Holland och
England än det renläriga Wittenberg. De flesta unga adelsmän
med någon förmögenhet skickades till utlandet för att där i de
stora städerna och genom umgänge med berömda män förvärva
den världskännedom, som numera ansågs oundgänglig, och i
deras svit fanns alltid någon begåvad, ung ofrälse student,
vilken följde med såsom guvernör och därunder fick tillfälle att
skaffa sig samma bildning som den förmögne, unge ädlingen.
De flesta av de män, som under Karl XI sedermera stego till
adelskap och höga statstjänster, hade börjat sin bana på
detta sätt.
En antydan om det väckande, praktiska inflytande, dessa
resor hade, äga vi i den icke obetydliga litteratur av
resebeskrivningar, som nu uppstår.*
Man hade fått blicken öppnad för den värld, inom vilken
man levde, och man sökte draga den största möjliga praktiska
fördel av allt det nya man såg. Petrus de Dacia hade levat över
ett år i Paris, men hans brev innehålla intet om förhållandena i
den stora världsstaden; de handla blott om hans eget själsliv.
Nu hade det blivit denna yttre värld, som i främsta rummet
tilldrog sig intresset.
Medeltidens och till större delen även reformationstidens
män hade nöjt sig med kännedom om ett främmande språk:
latinet — helt naturligt, ty de intresserade sig blott för den del
av befolkningen, som tillhörde det lärda eller kyrkliga skrået.
Nu däremot stiger intresset för utlandets moderna språk med
en förvånande hastighet. De flesta av den tidens skalder äro
eller bemöda sig åtminstone om att vara språkkonstnärer samt
skriva vers på tyska, franska, italienska, holländska, engelska,
t. o. m. spanska.
* Endast en ringa del av dessa reseanteckningar äro utgivna på
tryck; de ojämförligt flesta existera ännu blott i handskrift. Några
hava först i våra dagar blivit utgivna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
