Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För den svenska kulturen var detta utländska inflytande
av den största betydelse, särskilt inflytandet från det
praktiska, industriella Holland.
Inom den svenska kulturen vid samma tid och sedan allt
framgent kunna vi spåra tvenne motsatta strömningar, den
ena svensk, den andra måhända beroende på inflytande från
de nya landsmän, vilka vi nu assimilerade med oss. Ett svenskt
drag är lättsinnet, särskilt det ekonomiska lättsinnet —
fattigdomens vanliga följeslagare. Det bördiga Danmarks inbyggare
sakna alldeles detta nationaldrag, det rika Frankrikes likaså.
Visserligen talar man ofta om franskt ”lättsinne55, men man
menar därmed något annat, och ser man närmare efter, skall
man finna, huru ofta detta s. k. lättsinne är förenat med klok
affärsberäkning. Men den, som ingenting äger, har icke heller
någon känsla för egendomens värde, och vilden är därför den
störste slösaren.
Sverige har alltid varit ett fattigt land, och lättsinnet, den
bristande beräkningen och oförmågan att taga vara på egna
tillgångar och krafter har därför alltid utgjort ett kännemärke
på dess invånare.
Detta drag framträder särskilt vid stormaktstidens början
då genom det trettioåriga kriget en mängd penningar kommit
i rörelsen — och förslösades. Klas Flemming klagade bittert
över detta lättsinne bland huvudstadens köpmanskår. En
köpman, som själv förvärvat sig någon förmögenhet, ”håller
icke sina barn till arbetsamhet och kännedom om yrket,
utan låter dem tillbringa tiden i lättja och junkrerande. När
sedan sonen skall mottaga handeln, förstår han sig icke
därpå, är ej heller vid arbete van, utan bliver narrad och
snart fattig igen, och sålunda uppkomma inga gamla, goda
hus, som äga förstånd och medel att driva en större handel.”
Men detta lättsinne, denna bekymmerslöshet visar sig ock
på det rent litterära området, klarast kanske hos
litteraturens mest typiske representant Stiernhielm. Han gör
ansatser åt alla håll, splittrar sitt intresse och åstadkommer
knappt något helt, åtminstone icke efter måttet av sin
begåvning. Columbus ger i denna punkt följande ypperliga
karakteristik av honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
