Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga forsumpning (livets mekanisering). Otydligt, men
omisskänneligt pekar han hän på ett rikare och manligare, på det
tredje rikets. Det är blott munkarna och
”bildningsfilist-rarna”, som icke se detta. Till verklig, om än icke tillräcklig
ursäkt för denna blindhet länder — Nietzsches egen, vilken
röjer sig i hans brist på historiskt sinne, då han, bländad av
det nya ljus, som i tunna strålar silar mot honom, rasar mot det
gamla, icke inseende, huru förfärligt mörkret skulle ökas, om
det stora ljuset släcktes för det lilla och att vad vi behöva är
att lägga ljus till ljus, men att vi alls icke ha råd att blåsa ut
något. Men så är det ju oftast. Utvecklingens ande aktar icke
för rov att fråntaga sina verktyg ett öga, på det att de med det
andra så mycket strängare må ha det mål i sikte, för vars skull
de egentligen äro till. Hos Nietzsche finnes blott oerhört för
mycket av ensidighet och styggt, hänsynslöst nedtrampande
av vad som synes honom stå i vägen. Men är inte det ett
modernt drag, att all överlägsen kraft så gärna vill bli hysterisk?
När Nietzsche (i ”Der Fall Wagner”) säger om K. Wagner, att
han ”är en nevros”, så kan detta visserligen i än högre grad
till-lämpas på honom själv, och han utgör en lysande bekräftelse
på sitt eget yttrande om ”upphovsmännen till verk”
(”Mensch-liches, Allzumenschliches”), att, om en sådan går till yttersta
gränsen för sin kraft, så upprör verket den betraktande och
ängslar honom genom sin spänning. Blott en
”Dreiviertels-kraft” gör intryck av sundhet. Men överretningens obehag,
som Nietzscheläsaren så rikligt erfar, får ingalunda bestämma
totalintrycket.
Vilket är då ”totalintrycket”? Om jag skulle försöka
uttrycka detta, utöver vad redan skett, så skulle jag vilja säga,
att hittills i vår kultur undertryckta element hos Nietzsche
våldsamt resa sina orm- och drakhuvuden ur tillvarons hemskaste
avgrunder i namn av en sublim skönhet, som når över det
gudomligas plan. Visst äro Nietzsches tankar ofta ormar och
drakar, men ”det onda är odödligt liksom det goda”, det är ett
evigt element i tillvaron och däri — i den vidsträckta betydelse
han däråt ger — bor en urkraft och ett ursprungligt berättigande
av den art, att det goda självt icke kan vara det förutan. Ingen
from fantasi kan utmåla för sig ett överjordiskt tillstånd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
