Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjder och ett så förbittrat motstånd mot den framträngande
från avgrundens sida har man väl sällan eller aldrig förr
bevittnat. När man står som ett av medkänsla fattat vittne till
Nietzsches kamp, så gör man sig gång på gång den plågsamma
frågan: ”varför får han icke hjälp, varför får han aldrig ro”?
Kanske därför, att han skulle med förlusten av förstånd och
liv besegla sin strålande tro på makten av offret? Men då är
det icke så litet av martyr hos denne antikrist.
Nietzsches bruk av orden ”gott” och ”ont” är en ganska
nyckfull lek utan uppdragande av fasta gränser och iakttagande
av konsekvens. Detta bidrager ej litet till att skänka hans
framställningar ett farligt och omoraliskt tycke, liksom det ock
förhjälper hans ”Umwertung der Werte” till dess ytterligt radikala
prägel. Det ”onda” får icke sin huvudfärg av synd och last i
den mening vi taga dessa ord, utan det betyder företrädesvis
vissa affekter i motsats mot andra, vilka utgöra det ”goda”.
Nietzsche utgår därifrån, att den rådande moralen kräver ett
milt och vänligt lynne, medlidsamhet och strängt herravälde
över alla yttringar av hat, förakt, vrede, våldsamhet. Han har
stirrat sig blind på evangeliets föreskrift: ”1 skolen icke motstå
den som är ond, utan, om någon slår dig på den högra kinden,
så vänd också den andra till honom”, och ser i en sådan
”negativ” sinnesriktning kristendomens kärna och väsende. Det är
mot denna kardinalpunkt han riktar sin av harm sjudande
kritik. I kristendomen ligger, menar han, ett nej till livet, mot
vilket han sätter sitt fulla ja. Om detta ja hörom följande
glänsande, evighetsmättade strof:
”Schild der Notwendigkeit!
Höchstes Gestirn des Seins!
— das kein Wunsch erreicht,
das kein Nein befieckt,
ewiges Ja des Seins,
ewig bin ich dein Ja:
denn ich liebe dich, o Ewigkeit!”
I sin ”Genealogieder Moral” söker han uppvisa de
ursprungliga betydelserna av de moraliska värdebegreppen, huru dessa
betydelser blivit omkastade och befästa såsom ”förnuftets i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
