Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språket förstenade grundvillf ar eiser”, och mot denna
omkastning riktar han sin ”omvärdering”. Omdömet ”gott” härrör
icke från dem, mot vilka ”godhet” blivit visad! Tvärtom har
det varit ”de goda” själva, d. v. s. de förnäma, mäktiga, högre
ställda och högsinnade, vilka först känt och fastslagit sig själva
och sitt handlingssätt såsom gott, d. v. s. såsom varande
förstklassigt i motsats mot allt lågt, lågsinnat, simpelt, pöbelaktigt.
Av detta avståndets patos hava de tagit sig rätten att skapa
värden och utprägla dem i namn. Vad angick nyttan dem!
Just i förhållande till ett sådant varmt, elementärt framvällande
av rangbestämmande värdeomdömen är synpunkten av nytta
så främmande och inadekvat som möjligt. Här har nämligen
känslan nått fram till skarp motsats mot den låga värmegrad,
som varje beräknande klokhet, varje nyttighetskalkyl
förutsätter, och icke för en gång — såsom ett undantag — utan för
alltid. Förnämheten och avståndets patos, den varaktiga och
dominerande total- och grundkänslan av en högre härskande
art i förhållande till en lägre art, till något ”nedanför” — det
är ursprunget till motsatsen ”god” och ”ond”. I detta ursprung
ligger, att ordet ”gott” från början alldeles icke knöt sig till
”osjälviska” handlingar. Detta sker tvärtom först då, när de
aristokratiska värdeomdömena begynna fördunklas: då tränger
sig hela denna motsats ”självisk” — ”osjälvisk” mer och mer
in på det moraliska medvetandet. Då träder hjordinstinkten
alltmera i förgrunden. Men länge dröjer det, innan denna
instinkt helt och hållet blir herre över den moraliska
värdesättningen. Vill man komma i rätta spåret, bör man följa den
fingervisning, som de i de olika språken utpräglade beteckningarna
för det goda i etymologiskt avseende giva. Det visar sig, att
de alla leda tillbaka på en och samma begreppsförvandling.
Överallt ligger ”förnäm”, ”ädel” i ståndsmening till grund.
Därur har utvecklat sig ”god” i betydelse av ”andligt förnäm”,
”ädel”, ”högsint”, vilken utveckling alltid löper parallellt med
utvecklingen: ”simpel”, ”pöbelaktig”, ”dålig”, ”ond”. Det
politiska rangbegreppet ligger till grund för det moraliska
värdebegreppet. Herrarna och maktinnehavarna voro från
början förnäma, sköna, goda, lyckliga, av gudarna älskade.
Den behärskade massans hat till sina herrar har åstadkommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
