Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omvändningen av den aristokratiska värdesättningen, ur vilken
omvändning har framgått såsom resultat, att de elända, fattiga
och på allt sätt vanlottade ensamt blivit de goda och fromma,
de, åt vilka himmelriket är utlovat. Nietzsche talar om ett
slavuppror i moralen, som har bakom sig en tvåtusenårig
historia och som vi icke se, emedan den gått segrande ur striden.
På bottnen av massans ”ressentimentsmoral” ligga hat,
avundsjuka och lidande. All förnäm moral utgår från ett triumferande
ja till livet och sig självt, slavmoralen från ett nej till något
utanför varande och främmande: och detta nej är dess
skapar-handling. Dess aktion är i grunden reaktion. Å ena sidan inre
harmoni, säkerhet och kraft, grundade på de reglerande
instinkternas funktionskorr ekthet, dessutom ett tappert lösgående
på faror och fiender, svärmiska och plötsliga utbrott av vrede,
kärlek, vördnad, tacksamhet, hämnd, med ett ord ett överskott
av plastisk kraft. Å den andra slugt beräknande klokhet
(”Geist”), osläckligt hat mot ”de starke”, medlidande med
varandra, självbehärskning, försiktighet, bestämmande av det
goda blott såsom motsats till vad man fruktar och hatar.
Aristokrater och demokrater! Romare och judar!
Här hava vi att fasthålla, att Nietzsches ”Umwertung
der Werte” i själva verket icke betecknar något så alldeles
radikalt nytt, utan snarare påminner om en välbekant äldre
uppfattning. Nietzsches ståndpunkt i detta avseende smakar
något av svärmeri för ”naturtillståndet” och återför tanken på
en gång till renässansen och Rousseau.
Redan genom dessa historiska anknytningar mildras
Nietzsches brandrödhet något. Men än mer sker detta
därigenom, att han aldrig någonsin avgjort sätter det moraliskt
onda efter hela linjen i stället för det moraliskt goda, utan
alltid hos detta senare med den största tänkbara energi fasthåller
så att säga höj ddimensionen. Det goda måste vara upphöjt.
”Noblesse” är dess devis och ”noblesse oblige” i allra högsta
grad hos Nietzsche. Ja, han går t. o. m. ända därhän, att han
anser ”kärlek till sin fiende” vara möjlig endast hos den andlige
aristokraten, om den över huvud är möjlig på jorden. Därmed
har han dock otvetydigt betecknat denna kärlek såsom förenlig
med det goda, sådant han vill hava det. Man äger därför all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
