Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet, att min bild av Nietzsche, sådan den nu blivit
given, är ganska grovt tillyxad och att den saknar de intima
och individuella dragens finhet. Jag har heller icke syftat till
finhet och konst, utan till sanning och kraft. Och att
framställningen format sig till en ”Ehrenrettung” är ock en gärd åt
sanningen — från min synpunkt. För att nu möjligen få flera
att gå med på den synpunkten, vill jag söka giva ett lättare
tillgängligt, emedan vanliga associationsbanor närmareliggande,
men ock fritt omskrivande uttryck för vad jag anser vara den
beståndande kärnan i Nietzsches livsåskådning.
Utgångspunkten tager jag härvid i den moraliska drivfjädern, vilken enligt
honom är ”vilja till makt” och tillåter mig översätta denna fras
med inspiration av och entusiasm för det mänskliga
livet, sådant detta i vår känsla omedelbart erfares.
Nietzsche vill bygga moralen på livskänslans fullhet — i motsats
mot den traditionella kristliga moralen, vilken vilar på
livskänslans försvagande i vissa väsentliga riktningar och som söker
utfylla sitt minus av livskänsla med vissa metafysiska åsikter
eller övertygelser (”tro”). Sedligheten skall inspireras av livet
självt.
Med min religiositet måste hängivenheten och entusiasmen
för mitt kall, mitt speciella kall, som min natur anvisar
mig, åkerbrukarens, krigarens, handlandens, konstnärens,
vetenskapsmannens, och kärleken till och välbefinnandet i min
närvarande miljö vara förenliga. Det är icke endast fråga om
trohet i och mot mitt kall, utan om lust och kärlek därtill. Det
som är på andra sidan kan tänkas framgå endast ur ett
harmoniskt samarbete mellan det närvarande livets krafter,
det vill säga ur deras allsidiga utveckling. Himlen är icke en
negation av en negation, utan tillvarons blomning. Det är
tillvaro här och tillvaro där, liv här och liv där. Ett evighetsliv
kan man momentant leva även här på jorden, och saligheten
strömmar över oss från livets ymnighetshorn då och då även
under ”kampen för tillvaron”. Varför då resa tillvaro mot
tillvaro, liv mot liv, himmel mot jord? Väsendet är ett och
detsamma, fastän formerna växla. Och du kan icke måla
himmelen med andra färger än dem du har på din palett. Du äger
blott en färgskala. Jag tror, att det icke gives något djupare
9. — Nationallitteratur. XXX.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
