- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
143

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\ • i in— - - ~ - -■■ ■■ ––––––––- ’<

Ur Kadikalismen än en gång

hennes egen åskådning. Den kalle antiindividualisten med
den geometriska metoden och den högt proklamerade
grundsatsen att varken avsky eller bele de faktiskt föreliggande
etiska och politiska tillstånden i världen utan blott förstå dem
har, som man lätt inser, mycket starkt släkttycke med denna
evolutionismens svenska romantiker med hennes yra
subjektivism och lidelsefulla hån och förakt för nära nog allt vad
historien utfällt av sed och samfundsordning.

Man stämple ej detta mitt yttrande som ett ohemult utfall,
vilket det icke är. Ärlig karakteristik är det i stället. Jag vet,
att fröken Key menar väl, och har aldrig angripit hennes
avsikter, men då hon vill göra sig ett vapen av spinozismen eller
någon sorts filosofi är det min rätt att vrida det ur hennes
händer. Icke ens en flik av någon som helst filosof mantel köper
man i billighetsmagasin. Vad filosofien än må duga eller icke
duga till, så får den dock icke missbrukas vare sig till
agitations-medel eller till stilblommor, ty först-och sist är den arbete, ett
hårt och självförnekande arbete.

När Spinoza i sin affektlära eller etiska psykologi med
beundransvärd följdriktighet härleder alla ”moraliska’5
förhållanden ur den enskildes drift till-självbevarelse och
självutvidgning och i sin ”politiska traktat” hänsynslöst likställer
rätt och m a k t, är han alldeles fri för orimligheten att i
människans natur, sådan den avspeglar sig i karaktärerna och
samhällsformerna, se något, som kan berömmas eller klandras.
Han konstaterar blott. ”Vi avsky”, säger han, ”icke tingen,
emedan de äro onda, utan emedan vi avsky dem, kalla vi dem
onda.” ”Vi begära icke tingen, emedan de äro goda, utan
emedan vi begära dem, kalla vi dem goda.” Men vi ha icke
att välja mellan att avsky och att begära. Däröver råder
alls-mäktigt den naturliga egoism, som fullständigt motsvarar vår
fysiologiska drift.

I en sådan naturalism ligger dock en inre styrka, som det
åskådningssätt aldrig kan äga, som lever i mer eller mindre
hemligt tvegifte med alldeles motsatta principer. Varje
subjektiv hyfsning av naturbegreppet innebär en förfalskning
därav, som gör det odugligt att uppbära en helstöpt världsåsikt.
Tanken känner icke till några fikonalöv att skyla naturnaken-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free