Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss in i. Av ju mera inre art avgörandet i fråga är, dess
mång-faldigare bliva faktorerna som det skall räknas med; alldeles
särskilt naturligtvis i förhållanden av så delikat art, att
personens innersta lycka skall beräknas. Där behöver vågen vara
till ytterlighet fin, där kan icke räknas med grova allmändrag,
utan de minsta måste tagas med och balanseras emot varandra,
och reflexionen är icke fin på handen nog för att göra det. Den
stör ofta med sina dispyter instinktens tysta eftersinnande.
Alla dessa faktorer var för sig kan vederbörande möjligen
hava en uppfattning av och vara uppmärksam på — reflexionen
och det dagliga överläggandet består just i att ideligen gå
igenom raden av dem, från den ene till den andre — men det
är ju just samtidigheten det kommer an på. När jag har det
ena på vågen, så är det andra sin väg igen, som det skulle vägas
mot. När jag blivit klar på verkan av en viss grupp orsaker,
har jag kanske icke makt att hålla flera i handen, och så ligger
det där alltsammans igen, när jag vill taga även de andra med.
Och om nu i en stund jag lyckas hålla tag i allt på en gång —
då är det just vad jag kallat intuition som äger rum,
dencom-pr ehensio aesthetica som i en blick sammanfattar en
åskådning, vilken Kant säger icke kan rymmas i ett begrepp. Det
kan lyckas mig måhända att bibehålla min intuition en lång
stund, att i god ro länge, som det förefaller mig, åskåda mitt
liv och dess förhållanden och hava god tid att genomskåda
och räkna ut vad jag annars icke har tillgång till, och det är
för mig som vore jag kommen i ett tempel, var est sierskan
svarar mig på det som jag spörjer om mig och mitt öde. Det
kan räcka längre eller kortare, detta tillstånd, men antagligt
är, att det icke blir stort mer än ögonblickligt, och att i en
blink oraklets poitar är o lika slutna för mig som någonsin —
och jag knappast mer än i summa kan gömma de ord jag
förnummit. Det ligger i den öppnaste dag, att dessa stunder äro
ögonblicken för vår största spänstighet, den allra högsta
stegringen av vår tankekraft, en överspänning i själva verket av
denna, som icke kan vara annat än momentan.
Skulle icke de frågor, som filosofien handskas med, också
kräva för sin lösning denna ytterliga ansträngning av tanken,
som ligger i intuitionen, reflexionens höjande till en så ovanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
