Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre kan tvistas, utan de övergå till det förråd av vetande,
som vi kalla exakt och varom icke kan råda mer än en mening,
lika i det ena landet och i det andra. Filosofien har dylika frågor,
men dessa äro icke hela filosofien och icke den viktigaste delen.
En sådan fråga som den om viljans frihet, tagen tillsammans
med sina etiska konsekvenser, hör exempelvis icke till denna
klass. Det torde icke finnas någon filosof av rang, som icke
håller såväl determinismen som indeterminismen, i deras
populära form och med de biföreställningar de däri upptagit, för
att vara båda lika orimliga. Och även hos en modern
determinist som Stuart Mill och en anhängare av exakt metod inom
filosofien som han, visar sig denna fråga ligga så djupt, att
flertalet av hans anhängare svårligen följt honom i hans
tankegång, varför även Mill själv uttryckligen förklarar den populära
determinismen, även sådan den kan förekomma hos
vetenskapsmän, vara en åsikt, som icke alls sammanfaller med hans egen.
Detta antyder att spörsmålet är av mystisk natur.
Och vid avgörandet av frågor av denna art spelar
personens totala tillstånd liksom i det enskilda livet en mycket
viktig roll, och en viss subjektivitet blir därvid rådande — med
vad rätt är något, som det är av största vikt att vinna klarhet i.
I Fichtes ”Erste Einleitung in die Wissenschaftslehre”
förekomma några yttranden i denna sak av intresse. Fichte
utvecklar här den tanken, att det är karaktären, som fäller
utslaget vid val av filosofi. Han kan med dessa uttalanden
tydligen icke mena, att där icke skulle givas fornuftsgrunder för
den idealism han gör gällande (hela hans Wissenschaftslehre
är ju ett försök att framställa dessa grunder), och att valet
mellan de motsatta livsåskådningarna skulle bero allenast på
vars och ens subjektiva tycke och ingen ledtråd för valet finnas
mer än tycket. Han yttrar sig tvärtom med styrka emot den
subjektivitet, som ser i facit på förhand och ändrar faktorerna
därefter, det vill säga som har ett visst mål den vill komma till
och förfalskar talen för att det skall gå ihop. Men vad han velat
påstå är att det vid sådana frågor kommer an på hela personens
spänstighet. Och vad vill det egentligen säga, att hela
personligheten skall vara med i tänkandet? Det — skall man säga —
att tanken först arbetar isolerad, men att därefter känslolivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
