Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
............. ... —.......... 1 " 1 "" ii ■■■«;1«
Ur Intuition
— och en hittills ohörd. Och denna nya sinnesförfattning kan
nog angivas till sin allmänna art genom något allmänt ord,
kärlek, stolthet o. s. v., men därmed är den ännu lika okänd,
och onämnd. Det är den säregna nyansen av kärlek o. s. v.
som det allenast kommer an på. Det finnes knappast en etisk
benämning, som icke betecknar en så oändlig mångfald av
själstillstånd och så vitt skilda, att den ena ändan av deras
rad ligger i urbarbariet och den andra inne i framtidsljusningen.
De allmänna orden äro här värdelösa eller kunna endast
tjänstgöra vid det allra första högst obestämda angivandet av läget;
och en diskussion på grundlag av dem har intet bestämt
föremål. Det är ett alltför vanligt skådespel, att medan vi
demonstrera med definitionsburen i hand, flyger fågeln, som vi tro
oss hava, ännu i det fria.
”Deus neminem amat”, Gud älskar ingen, heter en av
Spinozas satser. Hur mycket kan icke den betyda? Det beror
nämligen på vilken mening vi lägga i ”amat”. Själva satsen
i och för sig tagen betyder så gott som ingenting, såvitt den
icke betyder något fullkomligt falskt, men ur allt vad Spinoza
annars säger, kunna vi föreställa oss det, som han tänkt på.
Om vi ordna i en sammanhängande serie de själstillstånd, som
vi kunna ställa i samband med ordet kärlek, komma vi
slutligen, eftersom vi närma oss fullkomlighetspolen, till sådana
tillstånd, där kärleken sublimerats till något så olikt det som
vi annars därmed mena, så befriats från element, som vi äro
vana att anse väsentliga för den, att vi, för att hålla dessa
element uteslutna, se oss om efter de ord, som annars beteckna
motsatsen till kärlek. Ett dylikt själstillstånd har Spinoza
upptäckt, han har genomskådat den process, som fortgår med
kulturen och varigenom det patologiska i sinnesstämningarna
utsöndras och fälles ner, så att vi komma in i en dager av
oändlig klarhet och svalka, han har lupit fram denna process
så långt i förväg, att han kommit in i en tillvaro, som ligger
bortom vår egen, ett jenseits, där våra begrepp icke gälla,
där våra motsatser icke äro motsatser, i en framtidsvärld, där
människan är så förändrad, att hon står som en ny skapelse
för oss, vars känslor vi icke kunna giva namn utan att i dem
lägga in något av vårt eget ofullkomliga, som gör dem falska —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
