Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna vid att icke se någonting, de förstå icke alls och kalla
det för en orimlighet och paradox. Filosoferna hava många
gånger sett människorna vända sig ryggen i förtrytelsen över
dylika, som man anser, oförnuftiga motställningar; ty det är
till stor del denna operation av tvenne varandra motande
uppfattningar, vilka utpeka en tredje som är enheten av dessa
båda, filosoferna begagnat sig av för att sätta tanken i rörelse
och driva den att söka spår. Emellertid — vår auktor står
gentemot den nämnda orimlighetsföi klaringen, han söker
ytterligare efter något sätt att göra sig förstådd, han vet att han
ser något som de andra icke se, och att han talar om ett och
de tänka på ett annat. Måhända gör han sig först då närmare
reda för, vilka åskådningar han har och vad som lett honom
till det nya begreppet, och han söker föra dem fram. Han
söker aktualisera hos de andra sådana drag, där den avsedda
egenskapen lyser igenom. Och varje nytt konkret drag han
anför, gör gränsen något bestämdare för det begrepp, som han
vill fixera, tanken svävar mindre och mindre i det vida, närmar
sig föremålet mer och mer; en ny åskådning har alltid någon
tendens att skjuta tanken för långt tillbaka och kasta den över
gränsen, och denna åskådning måste balanseras med en annan,
som motar tanken tillbaka igen. Vilken mångfald av konkreta
drag, av ständigt framskymtande bilder ur livet, och ur det
lönnligaste, flyktigaste, innersta livet, behöves icke för att
åstadkomma en sådan fixering. Och likväl kan en framställning
hava en ganska ovanlig grad av konkretion och säkerhet i
greppen, utan att begreppsbestämningen blir alldeles fullständig
och exakt och tillräckligt hårt åtdragen. I sinnesförfattningen
är något som ej är möjligt att definiera liksom i den personliga
individualiteten. Och detta obestämbara gripes endast av den
som har konstnärens förmåga. Det kan i själva verket endast
återgivas omedelbart, så att det ligger i framställningens
stämning och ton, vari personligheten meddelar sig.
En sådan framställning som Friedrich Nietzsches skola
de flesta säkerligen anse icke vara vetenskaplig, och däri hava
de rätt, från en synpunkt. Men det kan sättas i fråga, om de
icke hava mera orätt än rätt i ett sådant påstående. Man skall
förebrå Nietzsche, att han icke givit sina åsikter en begreppsen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
