- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
160

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■" ■ ■ ■’ ■■

Hans Laesson

En föresats behöver det festliga ögonblickets helgd. Vår
ande har sin stolthet. Den, som skall bjuda över den, måste
hava någon sanktion på sin rätt. Ett beslut, fattat utan
högtidlighet, bär icke den adel, som väcker vördnad. Att i
förbigående, i vimlet och köpenskapen på torget göra sig ett löfte,
lägga sig till med en föresats, det är godtyckligt. Vår själ
kräver högtidlighet, takt, etikett skulle jag kunna säga. Den
vill hylla en tanke i en av livets andaktsstunder, under festlig
stillhet eller fröjd eller stora ödens allvar — då böjer hon sig
för dess välde.

*



Jag bör icke säga, att det är så lätt att hålla en föresats.
Men det faller mig ofta in, som om det här vore lättare att hålla
än att lova. Och som om även det att lova icke är svårt, när
den rätta stunden är inne. Men detta är av allt i livet det
svåraste: att skapa sig dessa stunder, att i sinnets innersta få
högtid, allvar, stillhet, glad fröjd — helg.

(1891.)

* * *

ATT BEDJA.

Det är alltför sant, som du säger, min käre vän, att bönen
är för de troende och är deras lycka och privilegium. Och
intet finns, menar du, som kan ersätta den. Tror man icke,
så beder man icke. Ja, visst är det så. Jag har tänkt så med.
Och likväl förefaller det mig, som om man även för bönen
kunde finna en motsvarighet hos dem som icke bedja.

Vad är då bönen? En supplik? — knappast. Människor
bedja om mångahanda, och det må de göra, men hålla de för
envist på just det de bedja om, böra de nog påminnas om Mark
Twains betraktelser över bönens rimlighet, då man på tvenne
varandra mötande fartyg beder om god vind. Men så är dock
ej de kristnas mening. Den tredje bönen förändrar ju
alltsammans. Det är visserligen naturligt, att den som är i sorg,
fäster sina tankar just vid sina egna bekymmer och beder om
just deras avhjälpande. Det är svårt att bedja så där in
ab-stracto utan att tänka på någon särskild önskan. Men bakom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free