- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
163

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Studier och Meditationer

— Tror du, att även den kan vara ett utanverk?

— Ja, gud vet; ibland svävar det för mig, att till och
med det vore möjligt. Livets värde beror, tror jag, icke’ på
någonting. Det beror på sig själv. Det beror på oss själva.
Människan är suverän i den frågan. Vi vilja, att livet har värde,
och så har det värde. Det som du fordrar för att anse livet ha
ett innehåll, är väl, att det är något förnuftigt med det?

— Ja, men om vi nu icke hade garanti för att
världs-processen är förnuftig. Om den är ett planlöst, narraktigt
spel?

— Det är förnuft i världen, med detsamma en enda
människa finns, som vill ha förnuft i den. Den första sorgen
över att förnuft saknas, den är redan förnuft, och så snart
en enda förnuftig faktor är med i världsleken, får hela leken
allvar. Där är då något som står på spel. Om det segrar eller
ej — livet är dock ej en intighet. Låt mig glida utför livets
ström i en båt, som jag icke kan styra — vad jag likväl enligt
min tro icke gör — men så länge mitt huvud är ovan strömmen
och kan se den, och kan döma över den, kan sörja eller glädjas,
så är livet dock något skönt, och bättre än intet.

Och såsom jag sade till min vän, så känner jag det i denna
stund. En enda ton av förnuft, av hjärta, den där klangen
som du så lätt känner igen, där du hör en själ ge ett ljud ifrån
sig, pressad fram i förtvivlan, i sorgen, i glädjen, är nog för
att omgiva mig med värme och hemkänsla och trygghet. Det
är som jag ginge bland vanvettiga och hörde en väns röst, och
jag hör denna ton genom hela vanvettskonserten, och lägger
mig trygg att vila i denna ton och är lycklig att hava levat och
fått höra.

(1898.)

–––*–––-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free