Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf Kjellén
Det är ju gent emot dem, som högern känner sig själv. Till
det konservativa partiets karakteristik hör utan tvivel också
dess uppfattning av motståndarna.
Ämnet är överrikt och tiden begränsad. Jag hinner alltså
endast angiva några huvudsynpunkter.
I.
I statsritualen för det äldsta Rom fanns en bön att
gudarna ville ”utvidga rikets gränser”. När Scipio Africanus
d. y. genom sina segrar och erövringar knutit till spännet om
medelhavsväldet, så kände han att en vändpunkt var
uppnådd i rikets utveckling. Därför lät han ändra statsbönen:
hädanefter anropade man gudarnas bistånd till ”skydd för
det förvärvade”. Parta tueri!
Se vi icke här bilden av ett sunt levnadslopp överhuvud?
Att erövra nytt land, att vidga vår erfarenhets gränser, det
är allas vår längtan och drivkraft i ungdomens ljusa dagar;
och vi storma fram på denna lösen och vilja icke erkänna
någon annan levnadsformel som berättigad. Detta är den
äkta, den naturliga liberalismen. Men det kommer en tid,
då själen likt det gamla Rom är vorden mätt på erövringar;
då saktar sig och stannar till sist vår stormande färd, och
slutligen sitta vi stilla på det erövrade och vilja icke gå längre
fram — medan tiden, den aldrig vilande, går även oss förbi...
Av den unge, som jagade efter nytt innehåll, är sålunda till
sist bliven en gammal man, som när han försvarar det
bestående icke gör annat än skyddar sin ungdoms idealer mot
den nya ungdomen. ”Parta tueri” — det är konservatismens
lösen, och ålderdomen dess naturliga vakt.
Detta rent fysiska förhållande bildar den yttersta
bakgrunden för den politiska partidualismen i alla länder. Vi
kunna redan här vid utgångspunkten skönja, att bägge
riktningarna äro nödvändiga och berättigade. Livet i sin stora
hushållningsplan behöver förvisso både ungdom och
ålderdom: ungdomen på det att icke utvecklingens pendel må
stanna sin gång, ålderdomen på det att icke mänskligheten
skall för hastigt ömsa idealer, som barnet byter leksaker i
barnkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
