Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då vi nalkas den praktiska politiken, så skola vi
finna, att skärningspunkten icke är så enkel som denna:
ungdom mot ålderdom, framåtskridande mot det bestående,
initiativ mot kritik. Det finnes visserligen en ren gammalböger
i vårt land, liksom annorstädes, vars tempo är ”på stället
vila”, och vars motto heter: ”det är bra som det är”. Våra
motståndare pläga identifiera all svensk konservatism med
denna gammalhöger. Detta är en god stridsfint, men det är
föga sanning. Ty det fördöljer det faktum, som torde få
betecknas som en av de märkligaste företeelserna inom de
senaste årens svenska politik, nämligen att här framträtt en
politisk riktning, som utan att förneka sitt ursprung ur eller
släppa sin kontakt med den gamla konservatismen bekänner
sig som ett rent reformparti med ej mindre progressistiska
tendenser än någonsin liberalismen. Det är denna riktning
som jag benämnt unghögern, och det är dess talan som
jag här i främsta rummet vill försöka föra.
Närmast ligger då att konstatera sammanhanget med
gammalhögern. Det kan uttryckas i ett enda ord. All höger
igenkännes på den egenskap, som Olaus Petri frånkänner
Strindbergs Gustaf Vasa: pieteten. Vi hava i blodet
pieteten för det fäderneärvda, det ”som gammalt och fornt
varit haver”, för att använda uttryckssättet från samme
kung Göstas tid. Det är pieteten, som hindrar oss att gå i
spetsen när det gäller reformer av den nationella kostymen,
från och med språkets stavning ända upp till statens
författning. De historiska institutioner, som tjänat våra fäder, stå
för vår känsla som ett slags trotjänare; och vi tveka ett stycke
längre än våra motståndare att avskeda dem, även sedan vi
insett deras nuvarande gagnlöshet. Vi sätta som vår lösen
Burkes ord: ”Den som vill bota statens revor, han
gånge därtill som läkaren till sin sjuke fader: med
en av vördnad dröjande hand.”
Detta är känslounderlaget under alla konservativa
strävanden. Det kan hända, att denna känsla hos gammalhögern
är så stark, att man vill undandraga den sjuke all
behandling. Men detta är icke unghögerns mening. Med mycken
orätt förebrår man den motvilja mot alla reformer. Den
11. — Nationallitteratur. XXX.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
