Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här må dessa antydningar sluta. Ingen kan bättre än
jag känna och djupare beklaga, att tiden och tillfället icke
medgivit en fastare utmejsling av den ungkonservativa
ståndpunkten, isynnerhet i min framställnings senare del (de
sociala och ekonomiska områdena). Törhända vågar jag dock
hoppas, att vårt allmänna program nu skall framstå i
rättvisare och klarare dager gent emot de vrångbilder och
slagord, varmed motståndarna vilja komma oss till livs.
Ännu ett torde tillika ha framgått av denna belysning:
att \ii vår praktiska strävan icke tro oss sitta inne med hela
sanningen. Hela min framställning har gått ut på att
uppvisa vår ståndpunkt såsom berättigad; men ingenstädes har
jag velat vindicera ståndpunkten såsom den enda
berättigade. Jag vet väl, att utvecklingen kräver både tidsanda och
nationalanda, både kultur och moral, både privat initiativ
och statskontroll, både frihet och ordning, både lycka och
lidande... Det ena är odödligt liksom det andra.
Min allmänna uppfattning av den politiska partikampen
har jag en gång framställt under en bild från naturens rike.
När man står på Skagens udde, där Danmarks land slutar
i norr, kan man understundom bevittna ett egendomligt
skådespel. Haven kämpa med varandra, från östan kommer
Kattegatt och från västan Skagerack, sålunda storma
desamman och skummet vräker mot skyn vid de väldiges
brottning. Men under detta dramatiska och starkt iögonenfallande
spel försiggår ett annat, tyst och osynligt; det är
avsättningen av sand, som jättarna föra med i sitt böljesvall —
långsamt faller den till djupet, korn efter korn — — och
sålunda växer Danmarks land långsamt och omärkligt utåt
i norr.
Är icke detta bilden av ett samhälles inre utveckling?
Partiernas kamp på ytan är det storvulna fenomenet, som
drager ögon och öron till sig; men det är i grunden
oväsentligt gent emot de små korn av sanning, som oförmärkt på
djupet sjunka ned. Dagens myckna kamp och alla våra
visors buller har sitt verkliga innehåll i dessa sandkorn allena,
som långsamt avsätta sig till odlingsmark åt kommande
släkten. Men utan striden på ytan skulle de icke komma till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
