Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men bäcken trängde åter ihop sig längs ett stengärde,
som inhägnade ”Furulunden”, en samling av sju eller åtta
furor, som med sina höga nakna stammar och små
samman-bakade kronor på långt håll liknade en liten palmoas mitt i
öknen. Där bäcken smög sig förbi stengärdet för att komma
undan bland starrgräs och säv, där hade man hopat några
större stenar, över vilka man vadande kunde komma över
till backsluttningen på andra sidan. För att komma över här,
drogo vi av oss strumpor och skor och kavlade upp byxorna
högt över knäna. Sen ville det till att gå stadigt på de under
vattnet liggande, av vattensnäckornas och iglarnas
promenader än mera slippriga stenarna. På en större torr sten slogo
vi oss ned med benen i vattnet. På den gula näckrosens blad
låg tätt med larver av en skalbagge, och vände vi bladen, satt
fullt med hästiglar på baksidan. I vattnet simmade ”fioler”,
och röda spindlar rullade likt eldfärgade klot fram över stenarna
på bottnen. På vattenytan arbetade sig sländlarver mödosamt
fram medelst slingrande ryck på stjärten. Men över vattnet levde
sländorna ett rastlöst liv. Där funnos sådana av alla färger
och av varje storlek. Där flögo sländor med den långa, smala
kroppen tvärrandig av svart och himmelsblått och med vingar
som av finaste sorgeflor, och stora, hemska figurer med
metall-skimrande ögon, stora som ärter, kroppen brokig av brunt
och bländande vitt och stora bruna vingar. Där kom en slända,
farande som en pil, med ett höll hon inne, och vingarna syntes
som ett knappt märkbart dallrande av ett fint nät. Åter
susade hon i väg, höjande och sänkande sig över fräkenskogens
toppar och grodnatens vita blommor. Så hände det, att hon
råkade samman med en individ av samma art, och de två
växte ihop till ett litet luftskepp. Och bort över bäckens alla
blommor, utan mål, kanske mot solen, gick i yrande fart
sländornas bröllopståg.
Dagen hade skridit fram, och våra magar pockade på
sitt. Vi drogo alltså in i ”Furulunden”, och därmed skulle
dagens lilla äventyr begynna.
Bredvid furorna slogo vi läger. Bock och väst avlades,
och den stora portören öppnades. Den stora portören, ja.
Den förtjänade sitt eget kapitel och ett varmt lovtal. Jäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
