- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
212

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»♦:- ■ ■-—■■ ’—- –........1 ■■ —- ■■■ ■ —,,?y

Sven Hedin

När Jolldasch såg mig dricka, kom han fram och viftade
på svansen. När jag övertygat honom att det icke var vatten,
gick han nedslagen och gnällande sin väg. Männen ville
lyckligtvis icke smaka brännvinet. Jag slungade med vämjelse
flaskan i en dyn.

Emellertid förlamades på detta sätt mina krafter, och
mina ben vägrade bära mig då karavanen långsamt vandrade
öster ut. Klockorna klingade klarare än vanligt i den stilla
luften. Vi hade lämnat tre gravar bakom oss: huru många
återstodo att så utmed vägen?

Islam Baj gick i förväg, med kompassen i hand; de fem
kamelerna leddes av Muhammed Schah och Kasim; Jolltji
gick bakom den sista kamelen och manade på. Dödstrött
och tärd av en brännande törst, kröp och raglade jag långt
efter karavanen i dess spår. Den försvann bakom den ena
dynen efter den andra, men dök ibland upp på kammarna.
Klockljuden tonade allt svagare, allt långsammare, och 6å
dogo de bort i fjärran.

Jag släpade mig några steg för att åter falla, reste mig,
strävade vidare och föll, och så undan för undan. Nu var
det tyst där borta, och klockorna hördes icke mer, men spåren
funnos kvar, och jag följde dem troget, alltjämt räknande
mina tunga fjät.

Äntligen fick jag från en dynkam se karavanen, som gjort
halt. De fem kamelerna hade lagt sig ned med fullkomligt
uttömda krafter. Den gamle Muhammed Schah låg
fram-stupa i sanden, mumlade böner och anropade Allah om hjälp.
Kasim satt i skuggan av en kamel med händerna för ansiktet
och kippade efter andan. Han sade, att den gamle mannen
var tillintetgjord och icke förmådde taga ett steg till. Han
hade gått och yrat under marschen och hela tiden talat om
vatten.

Islam Baj var långt förut. Vi ropade på honom. Han var
nu den starkaste och erbjöd sig åter att skynda till fots öster
ut med järnkannorna. Han trodde sig kunna gå 50 verst under
natten. Men då han såg hur medtagen jag var, stannade han.

Vi hade vilat en stund då Islam Baj gjorde ett annat
förslag. Vi borde söka efter en plätt hård mark för att med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free