Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänkte på mitt hem i norden, och det sargade min
själ då jag klart föreställde mig den oro som snart skulle
be-mäktiga sig mina anhöriga då vi icke kommo tillbaka. De
skulle gå där år efter år och vänta förgäves. Inga
underrättelser skulle komma, ingen skulle kunna lämna några
upplysningar.
Konsul Petrovskij skulle helt säkert skicka ut folk att
spana efter oss. I Merket skulle dessa få veta, att vi den 10 april
styrt kosan öster ut, men våra spår vore för länge sedan
utplånade i sanden, och det vore omöjligt att veta, åt vilket
håll vi gått. För övrigt skulle vi då kanske i månader legat
begravna under dynerna.
Sedan skymtade en oändlig följd av tavlor från mina
förra resor förbi mitt minne. Jag hade i flera år vandrat som
en dervisch genom hela det muhammedanska Asien. För
tio år sedan hade jag brutit upp för första gången, beundrat
De fyrtio kolonnernas palats i Isfahan, lyssnat till
Sajende-ruds böljslag mot pelarna i Schah Abbas’ marmor broar och
njutit av svalkan i Cyrus’ gravkammare. I Xerxes’ och
Da-rius’ tempelhallar och pelargångar vid Persepolis hade jag
funnit sanningen i skaldens ord: ”Det härliga på jorden,
förgänglig är dess lott.”
Hur skön var icke skuggan under Basras dadelpalmer!
Kunde icke Tigris skänka oss några droppar av sitt
grumliga vatten! Huru mycket skulle jag ej betalt den vattuman
som för en kopparslant förde en hel åsnelast av den livgivande
vätskan genom Bagdads trånga gator!
Jag tänkte på de äventyr jag upplevat i det land där
sagorna från Tusen och en natt varje dag förverkligas. Med
en karavan av arabiska köpmän och meckapilgrimer hade
jag lämnat Bagdad. Jag hade blott 50 francs i fickan, men
de skulle räcka till Teheran. Det enformiga livet och den
långsamma marschen satte mitt tålamod på ett allt för hårt
prov. I sällskap med en arab, som fick återstoden av min
kassa, rymde jag en mörk natt från karavanen.
På trötta hästar nådde vi Kirmanschah, där en rik
arabisk köpman, Aga Muhammed Hassan, bodde. Jag
mindes ännu glansen i hans ögon då jag berättade att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
