Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0***%..0“».wO*v..O,-..-‘0^.^0—«.0 •0’4*-.0’WO—
1«,______, ___ -•
tigt, gled innehållet endast med yttersta ansträngning ned
genom den hoptorkade strupen.
Under dagens lopp hade kamelerna legat kvar där de
lämnats på morgonen, och deras döende, ansträngda
andhämtning var det enda som avbröt den gravlika tystnaden.
De sågo likgiltiga och resignerade ut; deras stora svalg voro
vitblå och förtorkade. Endast med svårighet lyckades vi
förmå dem att resa sig.
Klockan 7 på aftonen ringde klockorna för sista gången.
För att spara mina krafter red jag den vita kamelen, som
var starkast. Islam Baj, som försvagat sig med den
vämje-liga drycken han förtärt, ledde karavanen i långsam takt
mellan dynerna. Kasim gick bakom och manade på. Och så
vandrade vi bort från dödslägret mot öster, rakt mot öster,
där Khotan-darja strömmade fram mellan skogbevuxna
stränder.
Då vi lämnade det ohyggliga stället hade Jolltji krupit
in i tältet och tagit min bädd i besittning. Han tuggade ännu
på får lungorna, vilkas fuktighet han med välbehag och
glupskhet sörplade i sig.
Den gamle Muhammed Schah låg ännu kvar där han
stupat. Innan vi drogo bort gick jag fram till honom, strök
honom över pannan och ropade hans namn. Han såg på mig
med vidöppna askgrå ögon och en förvirrad blick, men över
hans ansikte låg ett uttryck av orubbligt lugn och ett skimmer
av förklaring, som han väntat att i nästa ögonblick få ingå
i paradisets lustgård.
Det drömda Bihescht, om vars fröjder han läst så många
gånger i koranen, vinkade honom kanske sedan flera dagar,
och tanken därpå lindrade utan tvivel i dödsminuten andens
frigörelse från kroppen. Han tycktes hava lagt sig ned att
vila efter sitt tunga dagsarbete. Han skulle nu icke mer
behöva slitas med kameler, icke i sin sena ålder vandra med
karavaner mellan Ost-Turkestans städer. Han såg tärd och
hopsjunken ut och hade krympt till en liten gubbe; blott
ansiktets kopparbruna färg såg frisk ut.
Han andades mycket långsamt och utstötte tid efter
annan dödsrosslingar och suckar. Jag strök åter hans torra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
