Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen bräckte då jag vaknade, elden hade avtagit
betydligt, sedan den hejdats av kringstående friska popplar,
vilkas stammar den endast förmått svärta och sveda, och
en tjock, svart rökpelare höjde sig över skogen. Stövlarna,
som stodo lutade mot en rot, hade icke förlorat något av sitt
innehåll; marken under dem var icke ens våt. Jag tog en
klunk vatten och fortsatte sökandet efter spåret, som jag
snart fann.
Då jag kom fram till Kasim låg han kvar i samma
ställning som när jag lämnade honom. Han betraktade mig först
med vilt stirrande och fåniga blickar; men då han kände
igen mig, gjorde han en kraftansträngning, kröp fram till
mig och väste: ”Jag dör!”
”Vill du ha vatten?” frågade jag helt lugnt. Han
skakade blott på huvudet och föll ihop. Han anade ej vad
stövlarna innehöllo. Jag tog då den ena stöveln och lät honom
höra det skvalpande ljudet. Han ryckte till, utstötte ett
oartikulerat ljud, och när jag förde stövelskaftet till hans
läppar, drack han i ett andedrag ut alltihop, och i nästa
ögonblick tömde han även den andra.
Den 6 maj. Sedan Kasim undergått samma
förvandling som jag föregående kväll och återfått förnuftet, rådgjorde
vi en stund och kommo till det resultat, att vi borde begiva
oss till gölen, vila i dess närhet, dricka och tvätta oss, en lyx
som vi icke kunnat bestå oss under de senaste veckorna.
Han var dock ännu så svag, att han icke förmådde följa
mig, gick som en drucken och satte sig oupphörligt. Då han
i alla fall var på rätt spår för att komma fram till vattnet
och jag icke kunde göra mer för honom än jag redan gjort,
skyndade jag i förväg till gölen, där jag drack, badade och
väntade väl en timme. Kasim hördes dock ej av.
Nu gjorde sig hungern påmind i hög grad. Det
viktigaste jag hade att göra var därför att så fort som möjligt
söka rätt på människor, dels för att få något till livs, dels
för att med deras bistånd söka återvända inåt öknen till
Islams hjälp och sakernas räddning. Därför lämnade jag
tills vidare Kasim åt sitt öde och följde i snabb marschtakt
högra stranden uppåt, rakt åt söder. Stövlarna voro ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
