- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
252

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inför rakt motstridiga omdömen är det nödvändigt att
skärskåda, vad Luther på våren och försommaren 1525 skrev
om revolutionen. Yi skola då finna, att språk och ton växla
efter händelsernas skiftning. Vreden vänder sig varje gång
mot dem, som för tillfället synas vara de mest skyldiga och
direkta eller ofrivilliga fiender till evangeliets sak och till
social förbättring. Men åskådningen är alltigenom enhetlig
och följdriktig.

Uppmaningen till fred på de schwabiska böndernas tolv
artiklar innehåller intet obetingat gillande av böndernas
punkter. Visserligen understöder Luther på vissa villkor den första
artikelns önskan om rätt för varje församling att välja sin
präst. Men andra artikeln om tiondens användning får
betyget att vara offentlig tjuvnad, och tredje artikelns krav på
upphävande av livegenskapen betyder enligt Luther att göra
den kristliga friheten till någonting köttsligt. De övriga
artiklarna om villebrådets frigivning, om vedfång, tjänst o. s. v.,
anbefaller han åt de rättslärda. Han själv såsom evangelist
kan därom icke döma. Hans uppgift är att undervisa
samvetena rörande gudomliga och kristliga ting.

”Uppmaningen” vänder sig först, såsom vi sett, med
skärpa mot furstarna och herrarna. Här avvisas den
förevändning, som gav evangeliet skulden och i böndernas
uppträdande såg en frukt av Luthers lära. ”Om nu Gud tänker
straffa eder och låter djävulen genom sina falska profeter hetsa
den galna pöbeln mot eder, och om han kanske vill, att jag
icke mera skall eller må kunna avvärja, vad kan jag eller
mitt evangelium göra däråt?” ”Hade jag lust att hämnas
på eder, så skulle jag nu skratta i mjugg och se till bönderna
eller också slå mig ihop med dem och hjälpa till att förvärra
det hela. Men därför skall min Gud bevara mig såsom
hittills.” I slika ord ligger mera än en tom retorik. Luther hade
icke varit människa eller tysk fosterlandsvän eller folkets son,
om han icke i dessa tider verkligen i sitt hjärta känt lockelse
att gå den väg, man väntade och hoppades. Han uppmanar
herrarna att äntligen lämna sitt halsstarriga tyranni och
behandla bönderna med förnuft. ”Börjen icke strid med dem,
ty I veten icke, huru slutet blir, utan försöken först i godo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free