Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På allra sista tiden har man funnit att även en del
svampar, bland andra den vanliga gröna mögelsvampen, äga
förmågan att upptaga och förarbeta luftens för andra varelser
otillgängliga kväveförråd. Och vad som är ännu
egendomligare, det har visat sig att även en del av dessa kvävebindande
svampar ha ingått en förening, ett bolag med gröna
blomväxter, av allt att döma på ungefär samma villkor som är
grundvalen för de kvävebindande bakteriernas samlevnad med
ärtväxterna. Det är en vetenskapligt bildad dam, Charlotte
Ternetz, som i Tysklands främsta botaniska tidskrift i dessa
dagar meddelat denna upptäckt som resultat av sina under
sju års tid bedrivna undersökningar.
Till de magraste och för ett frodigt växtliv
ogynnsammaste trakterna vid våra breddgrader höra som bekant icke
blott sandfält, utan även hedar och torvmossar. Även här
är det bristen på kväve som i främsta rummet gör sig gällande.
Det oaktat finner man på dessa magra växtplatser icke blott
den vanliga ljungen och lingonriset, utan också, särskilt där
marken är sidländare, den vackra klockljungen, odonbusken,
och på ännu fuktigare ställen och i torvmossarna
tranbärs-växten och Andromedan, alla tillhörande ljungväxternas stora
familj. Man har nu rätt länge vetat, att det i överhudscellerna
på dessa växters rötter regelbundet förekomma främmande
inhyseshjon, närmare uttryckt små svampar, vilka i form av
nystformigt hopvecklade trådar ligga inlagrade i överhuden.
Charlotte Ternetz har nu lyckats renodla dessa svampar
och har därjämte upptäckt, att de liksom ärtväxternas
bakterier äga förmågan att upptaga och förarbeta luftens kväve.
Och även här har det visat sig att ljungen, klockljungen,
lingonriset, tranbärsväxten och Andromeda associerat sig med
var sin svampart, alldeles som lupinen, klövern o. s. v. leva
samman med var sin bakterieform. Men de hos ljungväxterna
inneboende svamparna avvika från de kvävebindande
bakterierna så till vida, som de vid sin förarbetning av kvävet
arbeta vida mera ekonomiskt än flertalet kvävebindande
bakterier; så behöver t. ex. Clostridium Pasteurianum
förbränna (andas upp) omkring 1 gram socker för att kunna
förarbeta 1 milligram av luftens kväve, medan däremot 1 gram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
