- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
271

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

naturvetenskapliga frågor nästan uteslutande lagt beslag på
hans hjärna. Le Temps visste att berätta, att det särskilt var
två ting, som för ögonblicket sysselsatte honom: svavlets
uppdelning i kol och väte samt påvisandet av nervsystem hos växterna.

Det sistnämnda problemet sysselsatte honom redan, då
han för några år sedan vistades i Berlin. Han utgick från den
ståndpunkten, att då ingen sträng gräns kunde uppdragas
mellan djur och växter, följde redan därav, att växterna måste
äga ett nervsystem.

Jag erinrade honom om det samband, som äger rum mellan
nervsystemets och rörelseförmågans utveckling, och antydde
att de av Kienitz-Gerloff m. fl. påvisade
protoplasmaförbind-ningarna i viss mån kunde anses representera ett sympatiskt
nervsystem, efter som de sannolikt tjänade till att upprätthålla
den fysiologiska kontinuiteten i växten.

Men detta tillfredsställde inte Strindberg. Han visade mig
en alpviol, som han omväxlande bedövat med eterångor,
in-jicierat med guldklorid och morfin, förgiftat med cyankalium
och arsenik, och tack vare denna behandling trodde han sig
vara nervsystemet på spåren. Även hos andra växter ansåg
han sig ha upptäckt innervationsorgan, men en gemensam
undersökning gav vid handen, att det förmenta nervsystemet
utgjordes av de garvsyreförande cellraderna i växten. Jag
hänvisade honom emellertid till Haberlandts ”Das reizleitende
Gewebe der Sinnpflanze”, och det faktum, att Haberlandt här
betecknat de glykosidförande cellerna som de, vilka fortplanta
retningsrörelsen, gav ny fart åt hans nervfantasier.

Nästa kväll sutto vi samman i Kiinstlerklause’n vid
Doro-theenstrasse. Genom Strindbergs hjärna drog en väldig
idéorkan, och elektriciteten sprakade i hans yviga lejonman.
Svavlet var avslöjat, oåterkalleligen, som en förening av kol,
syre och väte; och då det väger 32, måste det bestå av en
kol = 12, en syre = 16 och fyra väte = 4. Svavlet är alltså
CH40! Stämmer, inte sant?

Jag invände, att svavlet då borde vara identiskt med
metylalkoholen, som även tecknas CH40.

Strindberg tog sig för pannan, men blott för ett ögonblick,
och så bröt det löst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free