Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med bulevarderna menar man i dagligt tal den
träd-planterade, mycket breda, en kilometer långa gata, som bär
namnen Boulevard de la Madeleine, des Capucines och des
Italiens och som utgör en liten del av den inre bulevardcirkeln.
Här är Paris’ egentliga medelpunkt, här brusar livet hela
dagen och en god del av natten och betraktas på latinskt
sätt som ett skådespel från de fyra stolrader, som kanta vardera
trottoaren. Här smutta parisarna på sin apéritif före och
på sin digestif efter måltiden, och inhämta på samma gång
ur tidningarna och av den förbiströmmande folkmassan både
teoretisk och praktisk kunskap om livet. Många främlingar
bli besvikna, liksom den lille Alphonse Daudet blev det, över
att gatorna ej liksom i det nya Jerusalem voro av klart guld.
Moskoviter och stockholmare bli litet nedslagna åt att skaran
av vicomter och eleganta mondäner och demimondäner endast
utgör 0,1 % och kanske rent av undra, varför man så sällan
ser M:lle Polaire eller M. Henri Bergson gå förbi. Till och
med i det lyckliga Frankrike har försynen blott sparsamt
utdelat glänsande svarta hattar och vita damasker åt herrarna
och givit ett fåtal damer den dyrbara gåvan att behaga vid
första ögonkastet. Allt måste jämföras, och då kan den
vresigaste icke förneka, att både lustiga och vackra typer ofta
förekomma på Parisbulevarden. På morgnarna, då hästarna
trampa på den ny vattnade träkubben och trängseln ännu ej
är så stor, att den hindrar en att se i de ofta smakfulla
bodfönstren, men isynnerhet på aftnarna vid teaterdags är
bule-varden mest till sin fördel. En sorts nervös iver bemäktigar
sig alla. Körbanan är proppfull med ekipager och automobiler,
droskkuskar svära över chaufförer, och det elektriska ljuset
belyser de vackra damerna, som självmedvetet kråma sig i
sina teaterkappor och trippa behändigt ur vagnarna och
över asfalten.
Jag råkade en gång i Paris en engelska. ”Paris vore bra”,
sade hon, ”om bara parisarna inte funnes.” Utom det, att
man har svårt att tänka sig myrstacken utan myror och
kupan utan bin, så måtte det sägas, att parisarna ge en känsla
av att ej kunna leva annat än i Paris, de ”landsförvisas” till
landets övriga städer, som de skrattande säga. De ha skapat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
