Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skämtsamt brukade man, då hans höga namn nämndes,
liksom i Konung för en dag eller andra orientaliska pjäser är
brukligt, sträcka upp armarna, böjande sig ödmjukt mot det
rum, där den store kraftkarlen hade sin varelse.
Ofta gjorde besökande alla möjliga försök att få slippa
tala personligen med den fruktansvärde, och ej sällan
återvände de, häpna över hans nästan spinnande älskvärdhet, då
han var i det humöret. Eljest brukade han ej sällan med
lagisk och logisk kraft smula sönder vederbörande för att
sedan låta nåd gå före rätt och med mildhet och förlåtelse
komma med evangeliets hugsvalelse för den olycklige, som
t. ex. hade trott, att hans bok gick bra. Han utövade faktiskt
napoleonskt tryck, och mången erfor en lättnad, då han,
hälsad med djupa reverenser — ”det här var ju som om kungen
hade gått förbi”, yttrade främmande — avlägsnade sig till
något av de sju, eller kanske nio bolag, där han satt med i
styrelsen. Han ville, påstod han, ej sitta i andra
bolagsstyrelser än där han kunde bestämma. När han någon enstaka
gång, ytterligt sällan, unnade sig en liten utländsk resa, brukade
han alltid återvända en vecka eller några dagar tidigare än
som var sagt, och Kellgrens ord vid Gustafs återkomst från Spa:
Jubla, gammal, jubla, ung
han är här, vår far, vår kung,
citerades med tyst humor av de hemmavarande. Bland de
bisysslor han hade var vice ordförandeskapet i Bergslagernas
järnvägar, den största privata järnvägen i Sverige. Av vad
jag hört från där anställda personer var hans arbete mycket
betydande, och särskilt uppskattar man hans intresse för
lösandet av den svåra pensioneringsf rågan.
I olikhet med Gustav Vasa var Gustaf Holm frikostig
med egna medel, dock mycket sparsam med andras. Och i
likhet med nyssnämnde store konung var han mera full av
vördnad för makten än för idéerna. Därför var han egentligen
ej partiman, mera opportunist. Naturligtvis talade han upp
sig och blev röd och ursinnig mången gång, då någon idéfråga
debatterades, men i allmänhet var han rätt försiktig, nästan
likgiltig i religiösa, litterära och konstnärliga frågor, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
